Denna studie undersöker hur Socialtjänsten arbetar med unga kvinnor som utsätts för våld i nära relationer respektive hedersrelaterat våld, samt hur insatsernas utformning påverkas av kvinnornas kön, etnicitet och livsvillkor. Syftet är att identifiera skillnader i våldets karaktär och att analysera hur intersektionella faktorer påverkar både utsattheten och det professionella bemötandet. Studien bygger på en kvalitativ forskningsansats med semistrukturerade intervjuer med sju socialsekreterare från olika kommuner, analyserade med hjälp av ett intersektionellt teoretiskt ramverk. 

Resultaten visar att våld i nära relationer och hedersrelaterat våld har vissa gemensamma drag såsom kontroll, psykiskt våld och normaliseringsprocesser, men skiljer sig markant i struktur, motiv och konsekvenser.  Dessa skillnader påverkar både hur våldet bör förstås och hur stödinsatser behöver utformas. 

Studien understryker behovet av att socialt arbete med våldsutsatta genomsyras av ett intersektionellt och normkritiskt förhållningssätt. Våldets olika former kräver särskilda strategier, Socialtjänstens insatser bör utformas med intersektionell medvetenhet, ett respektfullt bemötande är avgörande för förtroendefulla relationer, skyddsåtgärder måste motverka dubbla former av isolering och stödja psykosocial återuppbyggnad, och det finns ett stort behov av förebyggande arbete samt nationellt enhetliga riktlinjer, särskilt i arbetet med hedersrelaterat våld. 

Studien understryker vikten av ett nyanserat, empatiskt och rättssäkert arbetssätt för att bättre möta unga kvinnors olika behov i våldsutsatthet, och därmed bidra till ett mer inkluderande och jämlikt socialt arbete. 

This study explores how the Swedish social services work with young women exposed to intimate partner violence and honour-related violence, and how the design of support interventions is influenced by the womens' gender, ethnicity, and living conditions. The aim is to identify differences in the nature of the violence and to analyse how intersectional factors shape both the experiences of victimisation and the professional response. The study is based on a qualitative research approach, drawing on semi-structured interviews with seven social workers from various municipalities, analysed through an intersectional theoretical framework. 

The findings reveal that while intimate partner violence and honour-related violence share characteristics such as control, psychological abuse, and normalisation processes, they differ significantly in terms of structure, motivation, and consequences. These distinctions affect both how the violence should be understood and how support measures need to be designed.

The study highlights that different forms of violence require distinct strategies, that social service interventions should be developed with intersectional awareness, that respectful encounters are crucial for building trust, that protective measures must counteract secondary isolation and promote psychosocial recovery, and that there is a great need for preventive work and nationally consistent guidelines, particularly in addressing honour-related violence.

This study underscores the need for a nuanced, empathetic, and legally sound approach in order to better meet the diverse needs of young women in vulnerable situations, thus contributing to a more inclusive and equitable practice in social work.