Syftet med denna uppsats har varit att undersöka hur den universella och selektiva våldspreventionenframställts i svensk lagstiftning med särskilt fokus på mäns våld mot kvinnor. Med dessa trefrågeställningar: Hur tolkas problemet; mäns våld mot kvinnor i policydokument som rör preventivainsatser. Vilka underliggande antaganden grundar sig problemrepresentationerna på? Vilka diskursiva, subjektiva och levda effekter skapas av problemrepresentationen i policydokumenten? analyserades policydokument genom Bacchis WPR (Whats the problem represented to be) metod.

Inledningen visar på hur den nya socialtjänstlagen inte innebär några förändringar i socialtjänstensansvar kopplat till våldsutövare i nära relation. Insatserna för våldsutövare förblir därmed begränsadetill individuellt beteendeförändrande arbete, detta trotts en uttalad nollvision mot våld i nära relation.

Metoddelen visar, genom Carol Bacchis WPR-analys, hur problem konstrueras i policydokumentsnarare än att bara lösa problem. Metoden fokuserar på hur policydokumentens formuleringar avlösningar på problem speglar underliggande antaganden samt vilka effekter dessa antaganden får. I uppsatsen används WPR för att analysera ansvar för våldsutövare kopplat till mäns våld mot kvinnor.

I resultatdelen framgår att policydokument framställer mäns våld mot kvinnor som ett individuellt beteendeproblem och som utvecklats ifrån en könsspecifik till en könsneutral förståelse av våldet. Barn framstår som potentiella våldsutövare vilket legitimerar att fokus för de universella preventivainsatserna hamnar hos skolan. Socialtjänstens ansvar i det förebyggande arbetet verkar vara begränsattill att behandla symptom på våld, vilket går att förstå genom våldsutövarlagens reaktiva utformning.

Diskussionsdelen visar att våldsutövare går att förstås som en statiskt förekommande grupp sominte uppstått som en effekt av könsordning och / eller maskulinitetsnormer. Det förebyggande arbetet fokuseras därmed främst på barn och kvinnor medan våldsutövare behöver behandling för att förändrasitt våldsamma beteende. Policydokumenten tenderar alltså att betona individbaserad, reaktivprevention snarare än strukturella åtgärder.

The purpose of this essay is to examine how universal and selective violence prevention is representedin Swedish legislation, with a particular focus on men's violence against women. Using Carol Bacchi’s WPR (What’s the Problem Represented to Be) approach, three research questions guide the analysis: How is the problem of men’s violence against women framed in policy documents related topreventive efforts? What underlying assumptions inform these representations? What discursive, subjective, and lived effects do they produce?

The analysis shows that policy documents tend to construct men's violence against women as anindividual behavioral problem, shifting from a gender-specific to a gender-neutral understanding. Children are portrayed as potential future perpetrators, legitimizing schools as key arenas for universalpreventive efforts. The role of social services in prevention appears limited to addressing symptoms, which reflects the reactive nature of current legislation on perpetrators.

The discussion section highlights that perpetrators of violence are understood as a static group, notas a result of gender hierarchies and/or masculinity norms. Consequently, preventive efforts primarilytarget women and children, while perpetrators are viewed as individuals in need of treatment to changetheir violent behavior. Policy documents thus tend to emphasize individual-based, reactive preventionrather than structural interventions.