Det finns en lång tradition i civilsamhället av att utveckla nytänkande lösningar på angelägna behov och utmaningar i samhället. Det har tagit sig form i allt från barnavårdscentraler till kvinnojourer och fritidsbanker. Här diskuteras detta i termer av innovation, i betydelsen av nya idéer och lösningar som förverkligas och skapar nytta i samhället. Enligt den forskning som återges i kapitlet baseras civilsamhällets innovationsförmåga bland annat på den sociala behovsorientering och det medborgerliga engagemang som kännetecknar många organisationer i denna samhällssektor. Samtidigt framhålls att denna förmåga kan variera beroende på interna faktorer i organisationerna och externa faktorer i samhället. Dessutom diskuteras om civilsamhällets insatser alltid bör vara innovativa, med tanke på baksidor i form av misslyckanden, dimridåer och innovationsmani. Sammantaget konstateras att innovation kan vara en knivig balansgång mellan viljan att bidra till välbehövlig samhällsutveckling och pressen att ständigt förväntas vara innovativ.