This study explores the intersection between youth criminality, substance abuse, and mental health issues, with a particular focus on young people's need for protection, support, and alternative pathways out of criminal environments. As increasing numbers of youths are drawn into criminal settings, comorbidity and psychological strain also intensify. Many end up in destructive spirals marked by deviant behavior, threats, violence, and addiction. Previous research indicates that at-risk youth often lack strong social support networks, experience mistrust toward authorities, and feel excluded from society's resources.

The aim of this study is to deepen the understanding of how professionals within social services, the justice system, and psychiatry perceive youth vulnerability and the connections between criminality, mental health issues, and harmful use of alcohol and drugs. Based on qualitative, semi-structured interviews with eight professionals, including social workers, correctional officers, police officers, psychiatric aides, psychiatrists, and a former SiS employee currently working as a psychotherapist, the study analyzes both risk factors and societal responses. The theoretical framework is based on Bowlby’s attachment theory, Merton’s strain theory, and Lipsky’s street-level bureaucracy theory.

The findings show that young people are rarely drawn to crime itself, but rather to the sense of belonging, protection, and status it can offer. Criminality becomes a means of survival in unsafe environments. Mental health issues and substance abuse are often perceived as parallel or overlapping expressions of social and psychological vulnerability. Several informants point out that some youths seek psychiatric care primarily for protection from threats, gang conflicts, or violence, rather than for treatment. At the same time, existing interventions are seen as inadequate, fragmented, and overly administrative. The professionals call for more preventive work, closer inter-agency collaboration, and increased outreach based on relationship-building. Organizations such as KRIS and Fryshuset are highlighted as positive examples of reintegration focusing on responsibility, community, and sobriety.

The study also suggests that future research should broaden its scope to include more young people with immigrant backgrounds. In line with Jerzy Sarnecki’s (2006) analysis in SOU 2006:30 Is Justice Fair? The study emphasizes the need to understand how structural and institutional discrimination shapes young people's experiences within the justice system.  Sarnecki (2006) stresses that the current knowledge base is insufficient and that new research environments are required to explore the mechanisms of discrimination, rather than merely its occurrence. This study therefore underscores that society’s responses must be grounded in evidence, intersectional awareness, and long-term commitment, rather than simplified solutions or repressive measures. 

Denna studie undersöker sambandet mellan ungdomskriminalitet, substansmissbruk och psykisk ohälsa, med särskilt fokus på ungas behov av skydd, stöd och alternativa vägar ut ur kriminalitet. I takt med att allt fler unga dras in i kriminella miljöer ökar även samsjuklighet och psykisk belastning. Många hamnar i en destruktiv spiral som präglas av normbrytande beteende, hot, våld och missbruk. Samtidigt tyder tidigare forskning på att unga som befinner sig i riskzonen ofta har ett svagt socialt skyddsnät, upplever tillitsbrist till myndigheter och känner sig utestängda från samhällets resurser.

Syftet med studien är att fördjupa förståelsen för hur professionella inom socialtjänst, rättsväsende och psykiatri uppfattar ungas utsatthet och de samband som finns mellan kriminalitet, psykisk ohälsa och skadligt bruk av alkohol och droger. Genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med åtta yrkesverksamma, bland annat socialsekreterare, kriminalvårdare, polis, mentalskötare, psykiatriker samt en tidigare SiS-anställd som idag arbetar som psykoterapeut, analyseras både riskfaktorer och samhällets insatser. Den teoretiska analysen utgår från Bowlbys anknytningsteori, Mertons strainteori och Lipskys teori om gräsrotsbyråkrater.

Resultaten visar att unga sällan lockas av brottet i sig, utan av känslan av tillhörighet, skydd och status. Kriminalitet blir ett medel för överlevnad i en otrygg livsmiljö. Psykisk ohälsa och drogmissbruk uppfattas ofta som parallella eller överlappande uttryck för samma sociala och psykologiska sårbarhet. Flera informanter påpekar att unga ibland söker sig till psykiatrin som en form av skydd från hot, gängkonflikter eller andra former av våld, snarare än för att få vård. Samtidigt upplevs samhällets insatser som otillräckliga, fragmenterade och alltför administrativa. De professionella efterfrågar mer förebyggande arbete, tätare samverkan mellan myndigheter och fler uppsökande, relationsbaserade insatser. Organisationer som KRIS och Fryshuset lyfts fram som goda exempel på hur återanpassning kan ske med fokus på ansvar, gemenskap och drogfrihet.

Vidare föreslås framtida forskning som breddar perspektiven och inkluderar fler unga med utländsk bakgrund. I linje med Jerzy Sarneckis (2006) analys i SOU 2006:30 – Är rättvisan rättvis? lyfter studien behovet av att förstå hur strukturell och institutionell diskriminering påverkar ungas bemötande inom rättsväsendet. Sarnecki (2006) betonar att kunskapsläget är bristfälligt och att nya forskningsmiljöer behövs för att analysera diskrimineringens mekanismer, snarare än enbart dess förekomst. Studien understryker därför att samhällets svar måste vila på evidens, intersektionell medvetenhet och långsiktigt engagemang, snarare än på förenklade lösningar eller repressiva åtgärder.