Syftet med studien är att fördjupa förståelsen av hur socialsekreterare förstår hedersrelaterat våld och förtryck (HRVF) utifrån sina professionella erfarenheter och kunskap om våld. Arbetet har utformats efter två forskningsfrågor: Hur förstår socialsekreterare hedersrelaterat våld och förtryck? och Hur förstår socialsekreterare kultur i sammanhanget heder och våld?

Studien bygger på sju semistrukturerade intervjuer som genomfördes med ett målstyrt urval av sex socialsekreterare och en sakkunnig inom området HRVF. Analysen genomfördes med en tematisk analys. Resultatet visar att HRVF beskrivs som komplext med många förövare och ett kollektivt utövande, med en upprätthållande kontroll som är socialt accepterat inom både familj och nätverk. Samtidigt finns det risker för att stereotypa kopplingar mellan kultur, religion och HRVF kan leda till förenklade och felaktiga bedömningar. Intervjupersonerna understryker därav vikten av individens berättelse, kollegialt stöd och rådfrågning av sakkunniga vid osäkerhet i HRVF ärenden. Andra svårigheter som tas upp i studien gällande hantering inom HRVF är säkerhetsplaceringar, kartläggning av nätverk och förövare samt upprätthållande av kontakt mellan socialsekreterare och klient efter placering. Socialsekreterare i studien belyser kunskapsbristen hos andra professionella och en önskan av metodstöd för själva hanteringsprocessen, samt ett bättre arbetssätt att hantera föräldrarna i HRVF ärenden. Studien indikerar att ett utvecklat metodstöd och riktad kompetensutveckling kan förbättra arbetssätt och handläggning av HRVF ärenden.

The aim of this study is to deepen the understanding of how Swedish social workers conceptualize honour-based violence (HBV) through the lens of their professional experience and knowledge of violence. Two research questions guide the enquiry: How do social workers understand HBV? and how do they interpret culture in the context of honour and violence?

Data were generated through seven semi-structured interviews with a purposive sample of six practicing social workers and one HBV specialist. Using an inductive, thematic analysis, the study portrays HBV as a complex, collectively sanctioned form of violence that can involve multiple perpetrators and a network-based system of social control within both family and wider community. Respondents caution that stereotypical links between culture, religion and HBV may result in oversimplified or inaccurate assessments, they therefore emphasize the victim's own narrative, collegial consultation and access to specialist expertise when uncertainty arises.

Further challenges include organizing safe placements, mapping networks and perpetrators, and maintaining contact with clients after placement. Participants also highlight knowledge gaps among other professionals and express a need for clearer procedural tools, particularly for engaging with parents in HBV cases. The study indicates that enhanced methodological support and targeted competence development could improve social worker’s practice and case management in HBV investigations.