Bakgrund: Kommunikation är ett grundläggande mänskligt behov och en central del av interaktionen mellan sjuksköterskor och patienter. Det är ett av sjuksköterskans viktigaste verktyg i mötet med patienter och utgör en central del av det professionella ansvaret enligt kompetensbeskrivningen för legitimerade sjuksköterskor. I denna beskrivning betonas sjuksköterskans ansvar för att främja patientens delaktighet i vården och säkerställa att den information som ges är tydlig, begriplig och anpassad efter patientens individuella behov. För att ge god omvårdnad och ett bra bemötande behöver sjuksköterskan ha välutvecklade kommunikationsfärdigheter. Inom akutsjukvård, där tid ofta är en avgörande faktor, blir effektiv kommunikation särskilt viktig. Kommunikation sker både verbalt och icke-verbalt genom ansiktsuttryck och kroppsspråk. För att undvika missförstånd bör dessa uttryck vara i balans, särskilt vid stress, där individuella egenskaper påverkar kommunikation och samarbete.

Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av kommunikationen mellan patient och sjuksköterska inom akutsjukvården.

Metod: En litteraturöversikt baserad på 12 vetenskapliga originalartiklar, som söktes i databaserna CINAHL Complete och PubMed.

Resultat: Denna litteraturöversikt, som är baserad på elva kvalitativa och en kvantitativ studie, identifierar två centrala teman. Det första är Hinder för god kommunikation med subteman Känsla av otillräcklighet, Brist på tid och hög arbetsbelastning samt Bristande kulturell kunskap. Det andra är strategier för effektiv kommunikation med subteman Att använda tolk, Digitala verktyg och kunskap samt Att använda kroppsspråket.

Slutsats: Sjuksköterskor inom akutsjukvården upplevde att kommunikationen med patienter ofta försvårades av tidspress, språkbarriärer och kulturella skillnader. Dessa hinder påverkade vårdrelationen negativt och kunde leda till frustration samt känslan av otillräcklighet. Trots detta användes strategier som tolkstöd och kroppsspråk för att främja förståelse. Förbättrad utbildning, organisatoriskt stöd och fortsatt forskning behövs för att stärka kommunikationen i akutsjukvården.

Background: Communication is a basic human need and a central part of the interaction between nurses and patients. It is one of the nurse's most important tools in the encounter with patients and is a central part of the professional responsibility according to the description of competences for registered nurses. This description emphasizes the nurse's responsibility to promote patient participation in care and to ensure that the information provided is clear, understandable and adapted to the patient's individual needs. In order to provide good nursing care and a good response, nurses need to have well-developed communication skills. In emergency care, where time is often of the essence, effective communication becomes particularly important. Communication takes place both verbally and non-verbally through facial expressions and body language. To avoid misunderstandings, these expressions should be balanced, especially under stress, where individual characteristics affect communication and cooperation.

Aim: To describe nurses' experiences of patient-nurse communication in emergency care.

Method: A literature review based on 12 scientific original articles, where the articles were searched in the CINAHL Complete and PubMed databases.

Results: This literature review, based on eleven qualitative studies and one quantitative study, identifies two main themes. The first is Barriers to good communication with subthemes Feelings of inadequacy, Lack of time and High workload and lack of cultural knowledge. The second is Strategies for effective communication with subthemes Using an interpreter, Digital tools and knowledge and Using body language.

Conclusion: Emergency nurses found that communication with patients was often hampered by time pressure, language barriers and cultural differences. These barriers negatively affected the care relationship and could lead to frustration and feelings of inadequacy. Despite this, strategies such as interpreter support and body language were used to promote understanding. Improved training, organizational support and further research are needed to strengthen communication in emergency care.