Bakgrund: Våld mot kvinnor i nära relationer är ett allvarligt samhällsproblem. Det kan innefatta fysiskt, psykiskt, sexuellt och många andra våldsformer. Sjuksköterskor har en viktig roll kring att identifiera och stötta våldsutsatta kvinnor, där personcentrerad vård ska vara en central utgångspunkt.  

Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda kvinnor utsatta för våld i nära relation.

Metod: Systematisk litteraturöversikt som är baserad på 8 kvalitativa artiklar och två stycken mixed method där endast den kvalitativa delen har plockats ut. Där analysen har skett i enlighet med Friberg (2022) modell.

Resultat: Resultaten framhåller att sjuksköterskor anser att de har fått bristfällig utbildning samt att det finns bristande organisatoriska riktlinjer. Det fanns en splittring mellan sjuksköterskor där en del ansåg att de var emotionellt engagerade i kvinnorna och det fanns dem som hade attityder och förutfattande meningar kring kvinnorna och deras situation.  

Slutsats: Sjuksköterskor möter stora utmaningar i vården av våldsutsatta kvinnor, präglade av bristande utbildning, organisatoriska hinder och emotionell belastning. För att förbättra våden krävs ökade kunskaper, strukturella förändringar och ett samhälleligt ansvar för att motverka negativa attityder och skapa tryggare vårdmiljöer.  

Background: Violence against woman in close relationships is a serious social problem. It can include physical, psychological or sexual violence and many other forms of violence. Nurses have an important role in identify and support women who are victims of the violence, where person-centered care should be a central starting point.

Aim: The aim was to describe nurses' experiences of caring for women exposed to violence in close relationships.

Method: Systematic literature review based on eight qualitative articles and two mixed-method studies, from which only the qualitative parts were included. The analysis was conducted in accordance with Friberg's (2022) model.

Results: The results holds that nurses had inadequate education and that organizations did not have strict guidelines. Some nurses ware emotionally attached to the women and some hade attitudes that ware negative towards the women and their situation.

Conclusion: Nurses face major challenges in caring for woman exposed to violence, characterized by lack of training, organizational barriers and emotional burden. Improving the situation requires increased knowledge, structural changes and a societal responsibility to counteract negative attitudes and create safer care environments.