Bakgrund: Våld i nära relation är ett utbrett folkhälsoproblem med allvarliga konsekvenser för kvinnors fysiska och psykiska hälsa. Sjuksköterskor har en viktig roll i att identifiera våldsutsatthet och bidra till att skapa trygghet och kontinuitet i vårdmötet. Arbetet ställer höga krav på såväl professionell kompetens som emotionell närvaro, vilket kan medföra särskilda utmaningar. För att främja ett personcentrerat förhållningssätt i mötet med våldsutsatta kvinnor krävs ökad kunskap om sjuksköterskors förutsättningar och erfarenheter i denna kontext.

Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att bemöta kvinnor utsatta för våld i nära relation.

Metod: För att besvara syftet har vi genomfört en litteraturöversikt. Resultatet baseras på 12 vetenskapliga artiklar hämtade från CINAHL Complete och PubMed.

Resultat: Analysen resulterade i fyra teman; Strukturella och organisatoriska hinder i vårdmötet, Yrkesmässiga och känslomässiga konsekvenser av att möta våldsutsatta kvinnor, Sjuksköterskors förhållningssätt, bemötande och strategier samt Professionell utveckling och motivation i arbetet.

Slutsats: Sjuksköterskor ställs inför flera utmaningar i mötet med kvinnor som utsatts för våld i nära relation. Bristande kunskap, otydliga rutiner, känslomässig belastning samt begränsningar i tid och resurser framträder som centrala hinder. Dessa faktorer kan försvåra identifieringen av våldsutsatthet och negativt påverka vårdrelationen. För att möjliggöra ett professionellt och personcentrerat bemötande behövs tydligare riktlinjer, förbättrad utbildning samt strukturerat emotionellt stöd.

Background: Intimate partner violence is a widespread public health issue with serious consequences for women's physical and psychological health. Nurses play an important role in identifying exposure to violence and in contributing to safety and continuity within the care encounter. The work places high demands on both professional competence and emotional presence, which can entail particular challenges. In order to promote a person-centered approach in the meeting with women exposed to violence, increased knowledge of nurses' conditions and experiences in this context is required.

Aim: The aim of this literature review was to describe nurses' experiences of meeting women exposed to intimate partner violence.

Method: To address this aim, we conducted a literature review. The results are based on 12 scientific articles retrieved from CINAHL Complete and PubMed.

Results: The analysis resulted in four themes: Structural and organizational barriers in the care encounter, Professional and emotional consequences of encountering women exposed to intimate partner violence, Nurses' attitudes, approaches and strategies and Professional development and motivation in the work.

Conclusion: Nurses face several challenges in encounters with women who have been subjected to intimate partner violence. Lack of knowledge, unclear routines, emotional strain, and limitations in time and resources appear as central obstacles. These factors can make it difficult to identify exposure to violence and negatively affect the nurse–patient relationship. To enable a professional and person-centered approach, clearer guidelines, improved education, and structured emotional support are needed.