Denna studie har tagit utgångspunkt i socialtjänstens utökade ansvar för att ge insatser till personer med våldsproblem enligt ny bestämmelse i Socialtjänstlagen (SFS 2001:453) 5 kap. 11 § a som infördes 2021. Syftet är att belysa hur chefer inom socialtjänsten tolkar och implementerar intentionerna i lagstiftningen, samt vilka utmaningar de möter i sitt ledarskap. Studien bygger på kvalitativa intervjuer med sju mellanchefer från olika kommuner. Det teoretiska ramverket har haft fokus på ledarskapsteori, organisation, kön, specialisering inom socialtjänsten och förklaringsmodeller till våld.

Resultaten visar att cheferna uppfattar våld i nära relationer som ett komplext problem. De betonar behovet av att förändra våldsutövares beteende för att minska lidande, särskilt för barn, och bryta sociala arv. Cheferna har ett ambivalent förhållande till förklaringsmodeller till våld. Resultatet visar att ledarskapet har betydelse och är viktigt det förändringsarbete som implementering av ny lagstiftning innebär. Cheferna beskriver utmaningar i att balansera förväntningar och krav på förändring- och utvecklingsarbete och de begränsningar de behöver förhålla sig till som chefer i en byråkratisk organisation. Förändringsarbete kräver ett motiverande och visionärt utvecklande ledarskap som tar till vara den professionella kunskap som finns i organisationen. Studien visar att det finns behov av tydligare styrning, starkare politisk förankring och utveckling av ny kunskap för att socialtjänstens arbete med våldsutövare ska bli effektivt.

Sammanfattningsvis belyser denna studie vikten av att stärka socialtjänstens arbete och kapacitet att hantera den nya lagstiftningen och utveckla nya arbetssätt och metoder. Där är ett utvecklande ledarskap en nyckel för att lyckas. Detta kräver inte bara organisatoriska förändringar, utan också ett skifte i synen på orsaker till våld, vem som bär ansvar och medvetandegörande om normer och diskurser som präglar området våld i nära relation.

This study has taken a point of departure in the extended responsibility of social services to provide interventions to perpetrators of violence according to new provisions in the Social Services Act (SFS 2001:453) ch. 5. § 11 a which was introduced in 2021. The purpose is to highlight how managers in social services interpret and implement the intentions in the legislation, as well as what challenges they face in their leadership. The study is based on qualitative interviews with seven middle managers from different municipalities. The theoretical framework has focused on leadership theory, organization, gender, specialization within social services and explanatory models for violence.

The results show that the managers perceive intimate partner violence as a complex problem. They emphasize the need to change the behavior of perpetrators to reduce suffering, especially for children, and break social inheritance. The managers have an ambivalent relationship towards explanatory models for violence. The result shows that leadership is important for the change work that implementation of new legislation entails. The managers describe challenges in balancing expectations and demands for change and development work with the limitations they need to deal with as managers in a bureaucratic organization. Change work requires a motivating and visionary, transformative leadership that takes advantage of the professional knowledge available in the organization.

The study shows that there is a need for clearer governance, stronger political anchoring, and development of new knowledge in order for social services' work with perpetrators of violence to be effective.In summary, this study highlights the importance of strengthening the work and capacity of social services.