Mäns våld mot kvinnor är ett allvarligt samhällsproblem. Synen på och ansvaret för mäns våld mot kvinnor har förändrats över tid. Sveriges regering har fastslagit att mäns våld mot kvinnor ska bekämpas vilket betyder att samhället idag erkänner problemets betydelse och omfattning. Den här kvalitativa studien består av djupintervjuer med 8 kvinnor som upplevt våld av en man i en parrelation. Syftet med studien är att utifrån tidigare våldsutsatta kvinnors levda upplevelser försöka förstå vilken betydelse sociala responser från professionella haft för kvinnornas uppbrottsprocess. Studiens empiri har analyserats utifrån könsmaktsteorin och förståelsen av mäns våld mot kvinnor som en makthandling. Tematiseringen av studiens empiriska data resulterade i fyra huvudteman, stödjande sociala responser och förutsättningar, kvarhållande sociala responser och förutsättningar, kvinnans responser på de professionellas responser och förutsättningar och bidrag till förändring. Resultatet visar att uppbrottsprocessen är mycket komplex och att många olika faktorer påverkar kvinnans möjlighet att bryta upp. Både relationella och strukturella faktorer har påverkat kvinnornas uppbrottsprocess. Det som av kvinnorna i studien beskrivs som stödjande och hjälpsamma sociala responser är de professionellas personlighetsdrag och agerande. Att de fick kunskap om sin våldsutsatthet och vilka konsekvenser det kan leda till beskrivs som mycket viktigt för processen att bryta upp. Kunskap och erfarenhet hos de professionella beskrivs också som viktigt för att kunna ge stödjande och hjälpsamma sociala responser. De positiva responserna beskrivs som livsviktiga och avgörande. De sociala responser som kvinnorna säger hindrat dem från att bli fria från våldet är då professionella inte agerat då de berättat om sin våldsutsatthet. En rädsla över att förlora sina barn i relation till socialtjänsten och att deras föräldraförmåga ifrågasattes. Utebliven hjälp med ekonomi och boende och att de upplevde att socialtjänsten inte trodde på dem beskrivs också som negativa sociala responser från professionella. Hur de professionella ser på och förklarar våld och var den professionelle arbetar tycks påverka vilka sociala responser de professionella ger och kan ge. Stödet som beskrivs ser olika ut något som kan kopplas till vart i landet kvinnorna bodde och vilka professionella de mötte. 

Men's violence against women is a serious social problem. The view of and responsibility for men's violence against women has changed over time. Sweden's government has also determined that men's violence against women most be combated, which means that society today recognizes the importance and extent of the problem. This qualitative study consists of in-depth interviews with 8 women who experienced violence by a man in an intimate relationship. The purpose of the study is to try to understand, based on the lived experiences of women who have previously been subjected to violence what significance social responses from professionals had for the women's leaving process. The study's empirical data has been analyzed based on gender power theory and the understanding of men's violence against women as an act of power. The thematization of the study's empirical data resulted in four main themes, supportive social responses and conditions, retaining social responses and conditions, the woman's responses to professional's responses and conditions and contribution to change. The results show that the breakup process is very complex and that many different factors affect the woman's ability to leave. Both relational and structural factors have influenced the women's leaving process. What the women in the study described as supportive and helpful social responses are the professional's personality traits and actions. The fact that they gained knowledge about their exposure to violence and what consequences it can lead to is described as very important for the process of leaving. Knowledge about their exposure to violence and what consequences it can lead to is described as very important for the process of breaking up. Knowledge and experience of the professionals is also described as important to be able to provide supportive and helpful social responses. The positive responses are described as vital and decisive. The social responses that the women say prevented them from being free from the violence are when professionals did not act when they told about their exposure to violence. A fear of losing their children in relation to social services and that their parenting ability was questioned. Lack of help with finances and housing and that they felt that social services did not believe in them are also described as negative social responses from professionals. How the professionals view and explain violence and where the professional works and seems to influence what social responses the professionals give and can give. The support described looks different depending on where in the country the women lived and which professionals they met.