Studien har som syfte att undersöka vad som hindrar och möjliggör upptäckt av våldsutövare i arbetet med ekonomiskt bistånd och våld i nära relationer inom socialtjänsten.

Studien baseras på kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med åtta yrkesverksamma handläggare inom dessa två områden. Empirin analyseras utifrån Lispkys teori om gräsrotsbyråkraten samt Losekes socialkonstruktionistiska teori om sociala problem. Till det läggs perspektiv från Weiner om attribution samt Christies teori om det ideala offret.

Studien visar att handläggare över lag är positiva till att arbeta med upptäckt av våldsutövare, även om detta släpar efter i relation till ett mer väletablerat arbete med upptäckt av våldsutsatta. Kunskapen om upptäckt utgår därför från den utsatta, och anpassade rutiner och verktyg saknas ännu i stor utsträckning för upptäckt av utövare. Möjligheter till upptäckt finns i ökad kunskap, systematiskt frågande och ett gott bemötande. Bemötandets möjligheter finns i en tillitsfull relation mellan handläggare och klient, där det kan skapas utrymme för självreflektion och öppenhet. För detta krävs också en helhetssyn för att inte missa signaler som tyder på våld.

Synen på våldsutövaren är dubbel. Å ena sidan beskrivs en förändringsbar individ som på grund av omständigheter utanför dennes kontroll har drivits till att använda våld. Parallellt med denna bild målas en manipulativ person, driven av vilja till makt och kontroll. Båda är ovilliga att be om och ta emot stöd och hjälp. I förhållande till den tudelade bilden av våldsutövaren går även att skönja ett dubbelt förhållningssätt där handläggaren på ett teoretiskt plan understryker våldsutövarens behov av stöd till förändring samtidigt som man i praktiken känner ett motstånd och en ovilja att hjälpa en förövare.

This study aimes to investigate what hinders and enables the detection of perpetrators of violence in the work with economic assistance and domestic violence within social services. The study is based on qualitative, semi-structured interviews with eight professionals working in these two areas. The empirical data were analyzed using Lipsky’s theory of street-level bureaucracy and Loseke’s social constructionist theory of social problems. Additionally, perspectives from Weiner on attribution and Christie on the ideal victim were incorporated. The study shows that caseworkers are generally positive about working with the detection of perpetrators of violence, even though this work lags compared to the more well-established work on detecting victims of violence. Knowledge about detection is therefore based on working with the victims, and adapted routines and tools are still largely lacking for the detection of perpetrators. Opportunities for detection of perpetration of violence lie in increased knowledge, systematic questions, and positive engagement. Positive engagement creates opportunities through a trusting relationship between the caseworker and the client, where space can be created for self-reflection and openness. This also requires a holistic view not to miss signals indicating violence.

The view of the perpetrator is dual. On the one hand, a changeable individual is described, who due to circumstances beyond his control has been driven to use violence. Alongside this image, a manipulative person driven by a desire for power and control is portrayed. Both are unwilling to ask for and receive support and help. In relation to the dual image of the nature of the perpetrator, a dual approach can also be discerned, where the caseworker theoretically emphasizes the perpetrator’s need for support to change while in practice feeling resistance and reluctance to help a perpetrator.