Utbildningen vid svenska universitet och högskolor är mitt uppe i en förändringsprocess, en anpassning till den så kallade Bolognamodellen. Denna innebär tydligare och fastare ramar för utbildningen, både när det gäller organisation och utbildningsideologi. I denna process gäller emellertid särskilda villkor för yrkesutbildningarna. Dessa skall anpassas till de gemensamma ramarna, men ges samtidigt större möjlighet än andra utbildningar att skapa en intern utbildningslogik. Yrkesutbildning skall, av pedagogiska skäl, även fortsättningsvis planeras och organiseras som en sammanhängande helhet, vilket innebär att gränsen mellan grundnivå och avancerad nivå bli mindre tydlig. Detta skapar ett friutrymme, men det ställer också stora krav på planering och genomförande av en tydlig progression. Den här artikeln behandlar en av de största utbildningarna, lärarutbildning, och den tar sin utgångspunkt i just det som yrkesutbildningarna har att hantera – frihet, men inom snävare ramar. I fokus står begreppet progression och frågan om hur progression kan förstås och iscensättas i en bolognaanpassad lärarutbildning.