In the autumn of 2020, I was an intern at Fontänhuset Sköndal and there my curiosity was aroused to know more about the organization and the people in it. The purpose of my thesis was to investigate whether Fountain houses members' mental health has improved since they started participating in the activities, I wanted to investigate whether empowerment was the reason for the members possibly improved mental health. In this study, I interviewed four members and three employees / supervisors. My assumption that the well-being of the members of Fountain houses was positively affected was to some extent correct. All stated that they felt better since they started at Fontain Houses, but still they continued to medicate and have contact with the traditional psychiatric care. That empowerment in the form of joint work, participation, co-determination and autonomy was crucial in their perception of their mental health. Due to the current corona pandemic, the Fountain houses cannot be open as usual and members cannot participate in all the daily tasks.Hopefully the restrictions will soon end so that members can return to a structured existence with routines, join tasks and social company.Structure and routines are important for people with mental illness. The importance of Fountain houses is becoming more significant as mental illness spreads in the country. It is gratifying that several members are actively involved in establishing more Fountain houses in Sweden.  

Hösten 2020 var jag praktikant på Fontänhuset Sköndal och där väcktes min nyfikenhet att veta mer om organisationen och människorna i den. Syftet med min uppsats var att undersöka om Fontänhusens medlemmars psykiska hälsa förbättrats sedan de började delta i verksamheten. Jag ville undersöka om empowerment var anledningen till medlemmarnas eventuellt förbättrade psykiska hälsa. I denna studie har jag intervjuat fyra medlemmar och tre anställda/handledare. Mitt antagande att Fontänhusens medlemmars mående påverkades positivt stämde till viss del. Samtliga uppgav att de mådde bättre sedan de började på Fontänhusen men likväl fortsatte de medicinera och ha kontakt med den traditionella psykiatriska vården. Att empowerment i form av gemensamt arbete, delaktighet, medbestämmande, egenmakt hade avgörande betydelse i deras uppfattning om sitt psykiska hälsotillstånd.  På grund av den rådande coronapandemin kan inte Fontänhusen ha öppet som vanligt och många av husens normala, dagliga arbetsuppgifter kan inte alla medlemmar delta i. Förhoppningen är att begränsningarna snarast upphör så att medlemmarna kan återgå till en strukturerad tillvaro med rutiner, gemensamma arbetsuppgifter och social samvaro. Struktur och rutiner är viktigt för människor med psykisk ohälsa. Fontänhusens betydelse får ökad aktualitet i och med att den psykiska ohälsan breder ut sig i landet. Det är glädjande att flera medlemmar aktivt engagerar sig för att fler Fontänhus ska etableras i Sverige.