Artikeln analyserar användningen av begreppet "white sharia" som beskrivning av vitnationalistiskt kvinnoförtryck. Med utgångspunkt i en svensk mediedebatt visar texten hur sharia och islamism kan användas som metaforer för misogyni, homofobi och auktoritär kontroll och därigenom placera den västerländska extremhögern i en föreställt muslimsk förklaringsram. Genom exempel från kolonial feminism, rasbiologi och svensk steriliseringspolitik argumenterar artikeln för att den radikala högerns kontroll av kvinnors kroppar har egna västerländska, nationalistiska och fascistiska idéhistoriska rötter. Artikeln diskuterar samtidigt hur sådana metaforer kan förstärka etablerade föreställningar om muslimsk religiositet och organisering som ett demokratiskt problem. Avslutningsvis argumenterar texten för större begreppslig precision i analyser av islamism, högerextremism och kvinnoförtryck, så att kritik av en auktoritär rörelse inte reproducerar antimuslimska föreställningar.