Artikeln analyserar hur starkt stöd för staten Israel kan förenas med antijudiska föreställningar. Den skiljer mellan flera ideologiska motiv för Israelvänlighet, däribland etnonationalism, antimuslimsk civilisationsretorik, kristen sionism och partipolitiska eller geopolitiska intressen, och diskuterar hur judar i dessa föreställningsvärldar kan instrumentaliseras för mål som inte är deras egna. Särskild vikt läggs vid kristen sionisms eskatologiska föreställningar, där judisk närvaro i Israel tilldelas en funktion i en profetisk utveckling som ytterst innebär judendomens upphörande. Artikeln argumenterar därför för att Israelvänlighet i sig säger begränsat om synen på judar och judendom. Den diskuterar också hur sammanblandningen av judisk identitet med den israeliska statens handlingar kan bidra både till att antisemitism bland Israelvänner förbises och till att kritik av israelisk statspolitik kategoriseras som antisemitisk.