Artikeln diskuterar hur religion görs politiskt begriplig och hur gränsen mellan religion, politik och nationell identitet dras olika för olika religiösa traditioner. Med utgångspunkt i en samtida svensk debatt om politisk islam och politisk kristendom problematiseras själva kategoriseringen av vissa religiösa uttryck som särskilt politiska eller demokratiskt problematiska. Artikeln visar hur kristendom historiskt har varit nära sammanflätad med stat, kolonialism, nationalism och social hierarki, men också har gett språk och legitimitet åt motstånd, frigörelse och jämlikhetssträvanden. I stället för att behandla religioner som enhetliga politiska aktörer argumenterar texten för att analysen behöver riktas mot konkreta tolkningar, institutioner, maktrelationer och historiska sammanhang. Frågan blir därmed inte bara vilken religion som är politisk, utan vem som får definiera vad religion är, när den uppfattas som politisk och vilka former av religiös makt som görs synliga eller osynliga.