Denna debattartikel argumenterar för att den politiska vänstern bör se kooperativt företagande som en lösning på välfärdens utmaningar, snarare än att enbart fokusera på storskalig offentlig produktion eller vinstdrivande alternativ. Författarna menar att dagens debatt lider av en visionsfattighet där fokus hamnat på vilka som inte ska driva välfärd, vilket har låtit kommersiella intressen diktera villkoren för kvalitet och effektivitet.
Genom att använda 1980-talets barnomsorgsreformer som förebild visas hur icke-vinstdrivande kooperativ kan framgångsrikt etableras när fördelaktiga villkor och stöd finns tillgängliga. Artikeln belyser hur nuvarande system, med dess rigida kvalitetskrav och fokus på stordriftsfördelar, missgynnar småskaliga och idéburna aktörer. För att möjliggöra en kooperativ renässans krävs reformer såsom flexiblare etableringsregler, tillgång till investeringskapital för icke-vinstdrivande och ökad kunskap hos kommunerna om sektorns drivkrafter. Slutsatsen är att villkoren måste förändras om man på allvar vill se en mångfald präglad av brukarinflytande och demokratisk styrning.