Tidigare forskning har visat att beslutet om att flytta till vård- och omsorgsboende är ett av de svåraste beslut som anhöriga ställs inför i sitt anhörigskap, och att man ofta saknar stöd i samband med en äldre närståendes flytt till särskilt boende, trots att de är aktivt involverade i processen.  Den här rapporten handlar om anhörigas erfarenheter och upplevelser innan, under och efter en närståendes flytt till ett vård- och omsorgsboende. Studien baseras på intervjuer med 20 anhöriga som har närstående som flyttat till ett vård- och omsorgsboende.  Resultaten visar att relationer är ett centralt tema som genomsyrar beskrivningen i intervjupersonernas berättelser. Resultaten från tiden innan ett beslut om flytt till särskilt boende visar att de flesta anhöriga och närstående försöker klara sig utan hjälp utifrån, särskilt de som är partnervårdare. Efter flytten fortsätter livet att levas tillsammans under nya förutsättningar och tidigare relationer kunde återskapas likväl som att nya relationer till olika yrkesgrupper skapades. Vår studie visar att begrepp som partnerskap, delaktighet och vilka förhållningssätt olika yrkeskategorier har är viktiga, oberoende av vilka yrkesroller man möter som anhörig. En mer fördjupad och integrerad syn på anhörigperspektivet innebär att inte bara ha med ett direkt eller indirekt anhörigstöd, utan vi behöver också inkludera centrala aspekter som social och relationell ömsesidighet. En ömsesidighet inte bara mellan anhöriga och närstående utan även mellan anhöriga och de professioner som man möter i en inflyttningsprocess.