Bakgrund: Substansbrukssyndrom är en kombination av tidigare begreppen substansmissbruk och beroende. Det påverkar hjärnan och beteendet, vilket leder till svårigheter att kontrollera användningen av droger, alkohol och läkemedel. Riskfaktorer inkluderar ärftlighet, miljö, socioekonomi och samsjuklighet med psykisk ohälsa. Globalt drabbas miljontals människor, och i Sverige är substansbrukssyndrom en betydande folkhälsoutmaning som även drabbar anhöriga. Stöd från anhöriga är viktigt för dessa personers möjlighet till återhämtning, ändå saknar många anhöriga det stöd de behöver. Det förkommer brist på stödprogram för anhöriga runt om i Sverige. Stigmatisering är även en faktor i att många undviker vård. Sjuksköterskor har en viktig roll i att ge stöd och göra anhöriga delaktiga i vården. Brist på kunskap inom vården kan påverka bemötandet negativt.

Syfte: Syftet var att beskriva upplevelser av att vara anhörig till en person med substansbrukssyndrom.

Metod: En litteraturöversikt baserad på tio kvalitativa artiklar hämtade från databaserna Cinahl Complete och PubMed. Kvalitetsgranskning av artiklarna genomfördes med fyra av Fribergs kvalitetsfrågor.

Resultat: Resultatet presenteras i fyra huvudteman och tre underteman. Huvudteman var: Att känna skuld och skamkänslor, Påfrestningar i vardagslivet, Att känna sig maktlös, Otillräckligt stöd av vården. Tillhörande underteman var: Emotionell påverkan, Rädsla och ensamhet samt Ekonomisk stress.  

Slutsats: Anhöriga till personer med substansbrukssyndrom upplevde starka känslomässiga och sociala påfrestningar, såsom skuld, skam, ångest och ensamhet. Många kände sig misstrodda och osynliggjorda av vården samt upplevde bristande stöd från samhället, vilket ökade deras känsla av isolering. Den psykiska belastningen förvärrades när de prioriterade den anhörigas behov framför sina egna, vilket ofta ledde till orkeslöshet och depression. Sammanfattningsvis påverkades anhöriga starkt både psykiskt och socialt, med otillräckligt stöd från vården och samhället. 

Background: Substance use disorder is a combination of the previous terms substance abuse and dependence. It affects the brain and behavior, leading to difficulties in controlling the use of drugs, alcohol, and medication. Risk factors include heredity, environment, socioeconomic status, and comorbidity with mental illness. Globally, millions of people are affected, and in Sweden, substance use disorder is a significant public health challenge that also impacts relatives. Support from relatives is important for these individuals' chances of recovery, yet many relatives lack the support they need. There is a lack of support programs for relatives across Sweden. Stigmatization is also a factor in many avoiding care. Nurses play a crucial role in providing support and involving relatives in care. A lack of knowledge within healthcare can negatively affect the approach.

Aim: The aim was to describe experiences of being a relative to a person with substance use disorder.  

Method: A literature review based on ten qualitative studies retrieved from the databases Cinahl Complete and PubMed. The studies were quality assessed with four of Friberg’s questions for quality assessments.  

Results: The result is presented in four main themes and three sub-themes. The four main themes where: Feeling guilt and shame, Strains in everyday life, Feeling powerless, Insufficient support from healthcare. Associated sub-themes where: Emotional impact, Fear and loneliness, and Financial stress.

Conclusion: Relatives of individuals with substance use disorder experienced strong emotional and social strains, such as guilt, shame, anxiety, and loneliness. Many felt distrusted and invisible in healthcare and perceived a lack of support from society, which increased their isolation. The psychological burden worsened as they prioritized the needs of their relatives over their own, often leading to exhaustion and depression. In summary, relatives were significantly affected both mentally and socially, with insufficient support from healthcare and society.