Can democracy criteria for public funding shrink democratic space? In this article, qualitative survey responses from 156 Swedish organizations are examined to trace how civil society actors in Sweden perceive negative labeling as reshaping the boundaries of legitimate participation, following recent democracy criteria for public funding. Respondents describe a recurring mechanism in which labels circulate across multiple arenas, often originating or becoming normalized in peripheral and anonymous forums, and gain force when taken up by institutional actors such as mainstream media, politicians, and government agencies. These dynamics are described as mutually reinforcing.

Negative labeling is perceived to cause or legitimize disciplining effects at multiple levels; self-censorship and withdrawal at the micro level, strategic adaptation, including avoiding funding applications and active non-cooperation at the meso level and defunding, cancellation and policy disadvantages at the macro level.

Respondents describe how powerful labels such as "extremist" or "Islamist," signaling non-democratic stances, are applied both to organizations based on who they are perceived to represent and based on what oppositional positions they take publicly, affecting organizations that challenge dominant frameworks or take visible stands on contentious issues. This points to two interrelated patterns of systematic targeting that often intersect, with organizations rooted in minority positions (particularly Muslim) experiencing compounded vulnerability when they also take public stands. Overall, respondents describe how negative labeling redraws the boundaries of legitimate participation through patterned and selective processes. Organizations rooted in Muslim communities, working with racialized minorities, or engaged in areas such as climate action, gender equality, and peace work are described as disproportionately exposed, indicating that democracy criteria operate not only within a discursive context but also as mechanisms that amplify and institutionalize claims of non-democratic status, rendering such claims actionable through funding withdrawal, exclusion, and policy disadvantage.

Bengt Börjeson (1932-2012) var under nära ett halvt sekel en av de tongivande aktörerna på det sociala området i Sverige. Han stod för en radikal samhälls- och människosyn och en progressiv socialvård, för människornas skull.

Den 8 november 2014 hölls ett seminarium i Stockholm med rubriken ”Att förstå socialt arbete. Ett seminarium om Bengt Börjeson som forskare, praktiker och debattör”. I seminariet medverkade en rad medarbetare till Bengt Börjeson, på olika sätt verksamma inom det sociala fältet, både tidigare och idag. Bidragen i den här rapporten bygger på ett urval av anförandena vid seminariet.

Barns delaktighet i familjerättsliga processer omfattar rätten att få information, att komma till tals, att bli lyssnad på och att få inflytande över beslut. Denna rapport sammanställer kunskap om samtalsmetoder och arbetssätt som är relevanta för att främja barns delaktighet i familjerättens arbete. Rapporten inleds med aktuell forskning om barn i familjerättsliga processer och en teoretisk introduktion till begreppet delaktighet. Huvuddelen bygger på databassökningar och en genomgång av 32 vetenskapliga texter, bokkapitel och andra relevanta publikationer med fokus på barnsamtal. Studierna kommer från olika länder med skilda organisationsmodeller för familjerättsligt arbete. Vissa gemensamma erfarenheter förekommer dock, exempelvis i synen på barn i vårdnadstvister, men också vilka metoder som framhävs som för barns delaktighet. Rapporten är strukturerad efter Laura Lundys delaktighetsmodell, med avsnitt som tar upp trygga rum, förutsättningar för att komma till tals, professionellt lyssnande och barns inflytande. Konkreta sätt att strukturera samtal och formulera frågor varvas med diskussion utifrån litteraturen. Avslutningsvis framhålls behovet av fortsatt forskning och praktiknära utveckling, med barns perspektiv som utgångspunkt, för att tydliggöra hur barnkonventionens ideal om delaktighet ska kunna omsättas i meningsfull praktik.  

Syftet med denna text är att diskutera den paradox som trossamfunden befinner sig i, där deras handlingsutrymme både begränsas och ökar parallellt. Texten belyser hur politiken och den offentliga diskursen under de senaste 70 åren har format minoritetssamfundens villkor och roller i det svenska samhället. Den tar även upp frågan om religionsfrihetens faktiska förutsättningar i Sverige genom att visa på lokala församlingars och deras medlemmars utsatthet och sårbarhet inför hot och hat, samt vilka konsekvenser detta får för samfunden. 

Kvartetten är fyra gruppboenden för personer med autism och/eller intellektuell funktionsnedsättning i Göteborg. Under många år har ledning och personal på boendena arbetat med att utveckla ett eget arbetssätt som vilar på en tydlig värdegrund: alla boende har förmågor och kan utvecklas och växa utifrån sin egen unika person; jag (brukare, personal, chef) är en aktiv del av lösningen. 

På flera sätt skiljer sig Kvartettens arbetssätt från många andra gruppboenden i Sverige. Ledning och personal har skapat en modell som beskriver arbetssättet, som de har valt att kalla Kvartetten-modellen. Modellen beskriver hur man kan använda principer för att organisera arbetet istället för mål, regler och procedurer. Modellen består av de tre principerna som verksamheten är baserad på - medkänsla, tillit och medskapande. Den består också av de arbetssätt som används för att säkerställa att principerna faktisk speglas i praktiken. ”Att det vi vill också blir det vi gör”. 

Den här rapporten är ett försök att beskriva Kvartetten-modellen så att den blir tillgänglig för andra och förhoppningsvis kan inspirera till efterföljd.

Kunnskap om helsepersonells erfaringer med kvalitet i palliativ omsorg under COVID-19 pandemien kan bidra til kvalitetsutvikling. Hensikten med studien var derfor å undersøke helsepersonells erfaring med kvalitet i palliativ behandling og omsorg, ved å identifisere deres erfarte styrker og forbedringsområder. Studien er en del av en norsk-svensk multisenterstudie (PaQC-C19). Totalt 268 informanter besvarte to fritekstspørsmål om styrker og forbedringsområder fra spørreskjemaet Kvalitet fra pasientens perspektiv for palliativ omsorg (KUPP-PO). Data ble analysert med kvalitativ innholdsanalyse. Funnene viste at helsepersonell strakk seg langt for å opprettholde kvaliteten i palliativ behandling og omsorg under pandemien. Forutsetninger for å kunne strekke seg langt omhandlet kategorier som samarbeid, tilgang på ressurser og støtte fra ledelsen. Informantene erfarte at det innenfor disse både var styrker og forbedringsområder. Funnene viser viktigheten av systemer som støtter helsepersonellet under pandemier og kriser, og kan også ha overføringsverdi til kontekster under ordinære forhold.

This study investigates how local context—specifically urban versus rural environments and socioeconomic conditions—influences individual crisis preparedness and resilience in Sweden. Using multilevel survey data from 12,574 respondents, we analyze both proactive preparedness actions and perceived resilience. Results show that rural residents report higher levels of preparedness and resilience than their urban counterparts. However, these differences in preparedness attenuate when controlling for individual risk perception, suggesting a mediating role. Socioeconomic context, on the other hand, does not show an independent effect beyond individual characteristics, indicating compositional rather than contextual influences. The findings highlight the importance of tailoring crisis preparedness strategies to both individual and local characteristics and stress the need for authorities to consider spatial disparities in vulnerability when planning for future crises.

This study investigates how rescue service response times and staffing solutions relate to both citizen satisfaction with rescue ser-vices and the adoption of individual fire safety measures in Sweden. Data were drawn from Statistics Sweden's satisfaction index,rescue service response times from KOLADA, and survey data from the Swedish Civil Contingencies Agency on ownership offunctional smoke detectors and fire extinguishers. Previous research has emphasised trust and confidence as important aspectsof risk management, where satisfaction reflects confidence in governance and public services. In Sweden, confidence in publicactors is high, yet individuals are increasingly expected to take responsibility for their own safety. Using Statistics Sweden's satis-faction index to measure satisfaction with rescue service, regression analysis controlled for sociodemographic variables, followedby moderation analysis comparing municipalities with full-time or part-time staffed rescue services. Part-time rescue serviceshave, on average, slower response times than full-time services. Survey data on functional smoke detectors and fire extinguisherownership were used to explore the probability distribution of owning fire safety equipment in relation to the staffing solutionsof rescue services. Findings show that longer responses decrease satisfaction in municipalities with full-time staffed rescueservices, while response times do not influence satisfaction in municipalities with part-time rescue services, suggesting thatexpectations differ from those in municipalities with full-time rescue services. However, municipalities with part-time rescueservices display higher ownership of fire safety equipment, suggesting compensatory behaviour for slower response times. Thestudy highlights the need for further research on the relationship between satisfaction and responsibility for fire safety.

Denna rapport analyserar civilsamhällets demokratiska utrymme, civic space, som en central förutsättning för en levande och motståndskraftig demokrati. Med utgångspunkt i internationell forskning och Antoine Buyses modell för hur civilsamhällets handlingsutrymme begränsas, belyses hur demokratisk tillbakagång kan ske genom gradvisa diskursiva och institutionella förskjutningar snarare än genom formella avsteg från demokratiska institutioner.

Rapporten kombinerar demokratiteoretiska perspektiv med empiriska resultat från en enkätstudie genomförd 2024 bland 156 civilsamhällesorganisationer i Sverige. Analysen visar att negativ etikettering, där fokus förskjuts från handlingar till identitet, utgör en central mekanism för exkludering även i en kontext som ofta beskrivs som en stark demokrati. Avslutningsvis diskuteras den offentliga sektorns ansvar för att upprätthålla rättssäkra och möjliggörande villkor för civilsamhällets deltagande samt vikten av att värna de mest utsatta aktörerna som indikatorer på demokratins tillstånd.