Kvartetten är fyra gruppboenden för personer med autism och/eller intellektuell funktionsnedsättning i Göteborg. Under många år har ledning och personal på boendena arbetat med att utveckla ett eget arbetssätt som vilar på en tydlig värdegrund: alla boende har förmågor och kan utvecklas och växa utifrån sin egen unika person; jag (brukare, personal, chef) är en aktiv del av lösningen. 

På flera sätt skiljer sig Kvartettens arbetssätt från många andra gruppboenden i Sverige. Ledning och personal har skapat en modell som beskriver arbetssättet, som de har valt att kalla Kvartetten-modellen. Modellen beskriver hur man kan använda principer för att organisera arbetet istället för mål, regler och procedurer. Modellen består av de tre principerna som verksamheten är baserad på - medkänsla, tillit och medskapande. Den består också av de arbetssätt som används för att säkerställa att principerna faktisk speglas i praktiken. ”Att det vi vill också blir det vi gör”. 

Den här rapporten är ett försök att beskriva Kvartetten-modellen så att den blir tillgänglig för andra och förhoppningsvis kan inspirera till efterföljd.

Kunnskap om helsepersonells erfaringer med kvalitet i palliativ omsorg under COVID-19 pandemien kan bidra til kvalitetsutvikling. Hensikten med studien var derfor å undersøke helsepersonells erfaring med kvalitet i palliativ behandling og omsorg, ved å identifisere deres erfarte styrker og forbedringsområder. Studien er en del av en norsk-svensk multisenterstudie (PaQC-C19). Totalt 268 informanter besvarte to fritekstspørsmål om styrker og forbedringsområder fra spørreskjemaet Kvalitet fra pasientens perspektiv for palliativ omsorg (KUPP-PO). Data ble analysert med kvalitativ innholdsanalyse. Funnene viste at helsepersonell strakk seg langt for å opprettholde kvaliteten i palliativ behandling og omsorg under pandemien. Forutsetninger for å kunne strekke seg langt omhandlet kategorier som samarbeid, tilgang på ressurser og støtte fra ledelsen. Informantene erfarte at det innenfor disse både var styrker og forbedringsområder. Funnene viser viktigheten av systemer som støtter helsepersonellet under pandemier og kriser, og kan også ha overføringsverdi til kontekster under ordinære forhold.

This study investigates how local context—specifically urban versus rural environments and socioeconomic conditions—influences individual crisis preparedness and resilience in Sweden. Using multilevel survey data from 12,574 respondents, we analyze both proactive preparedness actions and perceived resilience. Results show that rural residents report higher levels of preparedness and resilience than their urban counterparts. However, these differences in preparedness attenuate when controlling for individual risk perception, suggesting a mediating role. Socioeconomic context, on the other hand, does not show an independent effect beyond individual characteristics, indicating compositional rather than contextual influences. The findings highlight the importance of tailoring crisis preparedness strategies to both individual and local characteristics and stress the need for authorities to consider spatial disparities in vulnerability when planning for future crises.

This study investigates how rescue service response times and staffing solutions relate to both citizen satisfaction with rescue ser-vices and the adoption of individual fire safety measures in Sweden. Data were drawn from Statistics Sweden's satisfaction index,rescue service response times from KOLADA, and survey data from the Swedish Civil Contingencies Agency on ownership offunctional smoke detectors and fire extinguishers. Previous research has emphasised trust and confidence as important aspectsof risk management, where satisfaction reflects confidence in governance and public services. In Sweden, confidence in publicactors is high, yet individuals are increasingly expected to take responsibility for their own safety. Using Statistics Sweden's satis-faction index to measure satisfaction with rescue service, regression analysis controlled for sociodemographic variables, followedby moderation analysis comparing municipalities with full-time or part-time staffed rescue services. Part-time rescue serviceshave, on average, slower response times than full-time services. Survey data on functional smoke detectors and fire extinguisherownership were used to explore the probability distribution of owning fire safety equipment in relation to the staffing solutionsof rescue services. Findings show that longer responses decrease satisfaction in municipalities with full-time staffed rescueservices, while response times do not influence satisfaction in municipalities with part-time rescue services, suggesting thatexpectations differ from those in municipalities with full-time rescue services. However, municipalities with part-time rescueservices display higher ownership of fire safety equipment, suggesting compensatory behaviour for slower response times. Thestudy highlights the need for further research on the relationship between satisfaction and responsibility for fire safety.

Denna rapport analyserar civilsamhällets demokratiska utrymme, civic space, som en central förutsättning för en levande och motståndskraftig demokrati. Med utgångspunkt i internationell forskning och Antoine Buyses modell för hur civilsamhällets handlingsutrymme begränsas, belyses hur demokratisk tillbakagång kan ske genom gradvisa diskursiva och institutionella förskjutningar snarare än genom formella avsteg från demokratiska institutioner.

Rapporten kombinerar demokratiteoretiska perspektiv med empiriska resultat från en enkätstudie genomförd 2024 bland 156 civilsamhällesorganisationer i Sverige. Analysen visar att negativ etikettering, där fokus förskjuts från handlingar till identitet, utgör en central mekanism för exkludering även i en kontext som ofta beskrivs som en stark demokrati. Avslutningsvis diskuteras den offentliga sektorns ansvar för att upprätthålla rättssäkra och möjliggörande villkor för civilsamhällets deltagande samt vikten av att värna de mest utsatta aktörerna som indikatorer på demokratins tillstånd.

Background: In nursing research, we study many phenomena that vary and change over time, for example, patient pathways, health or life transitions, or implementation of nursing interventions. In general, longitudinal data materials are more suited for studying change, and longitudinal qualitative data collections are becoming more common. Method literature regarding Qualitative Longitudinal Research (QLR) emphasizes that change in a phenomenon through time should be in focus of a QLR study. However, inempirical studies, the emphasis on time/change in the findings varies greatly. There are also limited descriptions in the method literature regarding how longitudinal findings can be presented logically and succinctly.

Aim: In this method study we developed and described a typology of alternative approaches for integrating time and/or change in QLR findings.

Methods: An adapted scoping review design was used and qualitative articles with longitudinal data collection published between 2017-2019 were identified in Medline and Cinahl through the EBSCOhost interface. In total, 299 articles were included, and their methods and results sections were extracted and analyzed with inspiration from content analysis.

Results: The final typology included three types and seven subtypes based on the underlying structural principle of how time/change was integrated into the findings. In Type A, the findings had a low utilization of the longitudinal data, the longitudinal data collection mostly contributed to a rich and varied data material. In Type B, a timeline approach was used as a way to chronologically structure the results. In contrast, Type C focuses upon changes through time; either focusing on changes in themes through time, changes in cases through time, or describing changing processes.

Conclusion: This method study describes a coherent and comprehensive typology of approaches for presenting QLR results. It is important to keep in mind that there are no good or bad approaches, but depending upon research aims and data collection practices some approaches might be a better choice for certain research projects. The examples provided can support researchers in making an informed choice in how they want to present their QLR findings.

Bakgrund: Kommunikation och samtal är en grundförutsättning för ett fungerande tvärprofessionellt teamarbete. Det är därför dags att fokusera på existentiella samtal i palliativ vård. Samtal kring död och symtom kopplade till livshotande sjukdom kan upplevas påfrestande för vårdpersonal och patienter. Det kan vara svårt för vårdpersonal att initiera samtal kring existentiella frågor på grund av brist på tid eller kunskap. Samtidigt vill patienter att vårdpersonal ska identifiera samtal om deras existentiella och emotionella behov, värderingar, kultur och religion i livets slutskede. Således behövs mer kunskap om existentiella samtal inom olika palliativa vårdmiljöer. Studien ingår i forskningsprogrammet "Prata för livet – samtal i palliativ vård".

Frågeställning: Hur erfar vårdpersonal inom olika professioner existentiella samtal med personer som har en obotlig sjukdom och deras närstående.

Metod: Data samlades under 2020 och 2022 genom sju fokusgruppsintervjuer med 26 vårdpersonal som arbetade vid ASIH, Hospice och Äldreboenden. Datamaterialet analyserades enligt Grundad teori.

Resultat: Vårdpersonalen strävade efter att etablera en förtroendefull relation, som en förutsättning för att möjliggöra existentiella samtal med personer med palliativa vårdbehov eller med närstående. Kärnkategorin "Att vara närvarande" och fyra kategorier beskriver tvärvetenskapliga strategier som vårdpersonalen använde för att skapa en förtroendefull relation vid samtal kring existentiella frågor. Vårdpersonalen rapporterade även flera hinder som försvårade samtal kring existentiella frågor. En teoretisk modell "Meningsfulla existentiella samtal vid palliativ vård" konstruerades.

Konklusion: De tvärvetenskapliga strategier som vårdpersonalen använde för att etablera existentiella samtal samt hinder för samtal kring existentiella frågor illustreras i en teoretisk modell. Modellen kan användas som grund för reflektion vid interprofessionellt lärande och som ett pedagogiskt verktyg för lärare i palliativa vårdutbildningar och guide för vårdpersonal vid palliativ vård. Ytterligare datainsamling pågår med vårdpersonal för validering av och vidare utveckling av modellen kring samtal vid existentiella frågor.

This thesis investigates, explores and describes critical care nurses' and family members' experiences of end-of-life care in an intensive care context. Both qualitative and quantitative methods were used. Data was collected through individual interviews with critical care nurses and family members, as well as questionnaires distributed to family members. The analyses employed qualitative content analysis, interpretive description, reflexive thematic analysis, and statistical analyses to provide a comprehensive understanding of the findings. The findings showed that critical care nurses view the integrity of patients as a fundamental component of quality care (studies I, II). However, the concept of integrity was considered elusive, with critical care nurses indicating that their own integrity is essential for recognizing and respecting the integrity of patients (study I). Ethical challenges encountered by critical care nurses ranged from decisions about life-sustaining treatments and the administration of pain relief to considerations regarding patient preferences and organ donation (study II). From the perspectives of family members, overall satisfaction with end-of-life care in intensive care units was reported (studies III, IV). Nonetheless, several deficiencies were identified, particularly a lack of attention to the individual needs, such as the emotional needs of family members. Also, those family members who rated their health as worse compared to a year ago, generally rated lower satisfaction in the decision-making sub-scale (study III). Additionally, family members frequently struggled to recognize the imminence of death and perceived that patients were suffering, despite the provision of pain relief as part of the end of-life care (study IV).

This doctoral thesis problematizes and develops a theoretical explanation of the conditions for equal relations in collaboration between public and civil society organizations. The focus is motivated as collaboration, assumed to be characterized by horizontal organizing and equal relations, is promoted by stakeholders across different levels in Sweden and in national policies on civil society. Through a survey and four case studies, the thesis explores how ideas of collaboration are manifested at the local level of municipal departments and civil society organizations: from initiation and establishment to becoming linked to regular municipal operations. Survey responses indicate that municipal collaborations with civil society organizations aiming for horizontal organizingand equal relationships have not manifested in significant ways. Further, ananalysis of Idea-Driven Public Partnerships (IOP) suggests that collaboration is more common where civil society organizations possess the expertise, experience, and legitimacy to act. Collaboration also occurs in a dynamic field of tension. While the collaborations in three cases initially exhibited horizontal organizingand more equal relationships, municipal actors over time took a leading role, aiming for standardization and bureaucratization. To maintain control or influence, the civil society organizations adapted, distanced themselves, or exited. However, regardless of their strategic response, their influence diminished overtime. Through a model for institutional analysis of collaboration, it is illustrated that collaboration tends to reproduce inequality over time. The model also provides an understanding of how collaboration evolves beyond the normative ideals of harmony portrayed in policy and some academic literature.

Representanter för civilsamhällesorganisationer i Sverige beskriver hur negativ etikettering får avgörande konsekvenser för deras demokratiska deltagande. I enkätsvar från 156 organisationer vittnar respondenter om att de drabbas av etiketter som "extremist" och "odemokratisk", vilka upplevs undergräva legitimitet, leda till självcensur och minska möjligheten att delta i offentliga sammanhang. Med utgångspunkt i etiketteringsteori förstås negativa etiketter som normerande, disciplinerande och exkluderande på mikro, meso och makronivå. I materialet framträder en förskjutning i gränserna för det demokratiskt acceptabla, där organisationer som tidigare setts som centrala för demokratins kärnvärden istället misstänkliggörs som hot mot desamma. Denna utveckling riskerar att urholka pluralismen i civilsamhället, försvaga den ömsesidiga tilliten mellan medborgare och institutioner och bidra till försämrad folkhälsa genom minskad delaktighet och ökad psykosocial press.

Artikeln analyserar hur begreppet folkmord används och bestrids i den samtida diskursen om Israels krig i Gaza genom en systematisk genomgång av akademikers uttalanden under maj–juli 2025. Under denna period beskrev hundratals forskare situationen uttryckligen som folkmord, medan endast sex uttalanden - huvudsakligen förankrade i israeliska statliga narrativ - hävdade motsatsen. Analysen fokuserar på dessa diskursiva undantag och visar hur deras argumentation, genom en juridiskt formalistisk tolkning av dolus specialis och en medial förskjutning som upprätthåller en bild av osäkerhet trots bred akademisk enighet, bidrar till att reproducera en diskurs som döljer politiskt uppsåt, förskjuter gränserna för vad som kan benämnas som folkmord och därigenom påverkar möjligheten att identifiera och förstå samtida former av massvåld.

Kapitlet behandlar hur folkbildningens demokratiska roll utmanas i en tid då innebörden av själva begreppet demokrati håller på att omdefinieras. I takt med att statens syn på demokrati alltmer kopplas till lojalitet, anpassning och avståndstagande från det som definieras som ”odemokratiskt”, minskar utrymmet för kritik, konflikt och alternativa tolkningar, det vill säga för demokratiskt liv i egentlig mening.

Mot denna bakgrund framträder folkbildningen som både en del av och en motkraft till denna process. Historiskt har folkbildningen utgjort en motdemokrati, en demokratisk praktik som verkat utanför de etablerade maktstrukturerna och därigenom ständigt prövat, vidgat och ibland utmanat demokratins gränser. Kapitlet argumenterar för att denna roll inte bara är en del av folkbildningens arv, utan en nödvändig funktion i dagens samhälle, där det demokratiska utrymmet successivt omformas genom språkliga och politiska processer.

Att låta drömmarna om det omöjliga vidga det möjliga blir därmed en uppmaning till folkbildningen att hävda sitt demokratiska uppdrag - inte genom att försvara en statlig definition av demokrati, utan genom att fortsätta skapa rum för det öppna samtalet, den kritiska prövningen och de omöjliga drömmar som gör demokratin levande.

Over the past decade, Muslim civil society organizations in Sweden have reported increasing stigmatization and labeling, adversely affecting their operations and the broader Muslim community. This stigmatization is linked to the term “Islamist,” which parliamentary motions, media articles, and reports have depicted as a threat to Swedish democracy and security, prompting calls for stringent actions from political figures.

In a 2017 government consultation on Islamophobia, Muslim organizations noted growing difficulties in obtaining public sector support, attributing these challenges to negative narratives spurred by a controversial feasibility study by the Swedish Civil Contingencies Agency (MSB). The subsequent MSB project investigated Islamist information influence—defined as illegitimate and potentially harmful communication from a foreign power or its proxy.

Our study examines how the concept of Islamism and the label “Islamist” are defined in this material and whether these constructions contribute to the stereotyping of Muslims. Through a textual thematic analysis, we identified three distinct definitions: religious extremism, Muslim identity, and Islamic activism. This flexible conceptualization allows the label Islamist to be broadly applied, categorizing diverse practicing or politically active Muslims and their allies as members of the same Islamist collective.

Moreover, Islamists are depicted as a latently violent, alienated, monolithic community using manipulative communication strategies and aiming for undemocratic power takeovers—descriptions aligning with stereotypes about Islam and Muslims from classical and contemporary anti-Muslim narratives. The negative connotations and stereotypical content of this label are then imposed on the diverse group labeled as Islamists.

In this way, the term acts as a rhetorical catalyst that has contributed to shaping social and government policies, reducing public space for Muslim organizing, and reinforcing anti-Muslim stereotypes. This ultimately affects social inclusion and violence prevention measures in Sweden.

Cerebral pares är den vanligaste orsaken till motorisk funktionsnedsättning hos barn och finns kvar livet ut. Övergången från barn till vuxen, med ökad självständighet och autonomi, är en långsiktig process och berör områden som sysselsättning, utbildning, ekonomi, hälsa, relationer och fritid. För ungdomar med funktionsnedsättningar, däribland cerebral pares, kan denna övergång upplevas som svårare än för ungdomar utan funktionsnedsättningar. Den sammantagna funktionsförmågan kommer, tillsammans med omgivningens resurser, anpassningar och attityder under uppväxten, påverka ungdomars förutsättningar att bli självständiga, trygga vuxna. Förutom nedsatt motorisk förmåga är det vid cerebral pares vanligt med samtidigt förekommande funktionsnedsättningar som epilepsi, syn- och hörselnedsättningar, kommunikations-svårigheter och/ eller intellektuell funktionsnedsättning. Forskning om övergången från barn- till vuxenliv för personer med cerebral pares har trots det främst fokuserat på motoriska förmågor kopplat till självständighet och delaktighet. Den här rapporten handlar sammanfattar projektet ”Vuxenblivande för personer med cerebral pares” med syftet att bredda kunskapen om övergången från barn- till vuxenliv för personer med cerebral pares, med särskilt fokus på kommunikation.

Sedan 1992 har forskare Centrum för civilsamhällesforskning vid Marie Cederschiöld högskola genomfört befolkningsundersökningar för att följa utvecklingen av ideellt arbete och andra former av medborgerligt engagemang. Denna rapport presenterar resultaten från den sjunde undersökningen som genomfördes 2024 vilken är central del av vår forskning om det svenska civilsamhället. Resultaten erbjuder en unik inblick i civilsamhällets mest värdefulla resurs – de ideella krafterna.

Denna andra delrapport från den sjunde undersökningen fokuserar på informella insatser, ekonomiskt givande och politiskt deltagande. Vi belyser också de värderingar som är av betydelse för att förstå varför människor engagerar sig samt hur stor tilltro de har till sin förmåga att påverka politiskt.

Decades of social science stress the vital role of trust in a robust democracy, and scholars have explored the origins of trust, highlighting the dynamic interaction between institutional trust and generalised social trust. While the literature exhibits uncertainties regarding the causal direction between these various forms of trust, it generally suggests that trust in institutions spills over to trust in people in general. This article examines a neglected aspect of trust studies – the relationship between local institutional trust and community trust. Drawing on a two-wave panel study from Sweden, the results indicate bidirectional relationships between the two forms of trust over time. In so doing, this study contributes to the prior research by showing that in a local context, where daily interactions take place between community members and representatives of local institutions, the relationship between trust in neighbours and trust in local institutions appears to be more complex and interdependent.

Tidigare forskning har visat att beslutet om att flytta till vård- och omsorgsboende är ett av de svåraste beslut som anhöriga ställs inför i sitt anhörigskap, och att man ofta saknar stöd i samband med en äldre närståendes flytt till särskilt boende, trots att de är aktivt involverade i processen.  Den här rapporten handlar om anhörigas erfarenheter och upplevelser innan, under och efter en närståendes flytt till ett vård- och omsorgsboende. Studien baseras på intervjuer med 20 anhöriga som har närstående som flyttat till ett vård- och omsorgsboende.  Resultaten visar att relationer är ett centralt tema som genomsyrar beskrivningen i intervjupersonernas berättelser. Resultaten från tiden innan ett beslut om flytt till särskilt boende visar att de flesta anhöriga och närstående försöker klara sig utan hjälp utifrån, särskilt de som är partnervårdare. Efter flytten fortsätter livet att levas tillsammans under nya förutsättningar och tidigare relationer kunde återskapas likväl som att nya relationer till olika yrkesgrupper skapades. Vår studie visar att begrepp som partnerskap, delaktighet och vilka förhållningssätt olika yrkeskategorier har är viktiga, oberoende av vilka yrkesroller man möter som anhörig. En mer fördjupad och integrerad syn på anhörigperspektivet innebär att inte bara ha med ett direkt eller indirekt anhörigstöd, utan vi behöver också inkludera centrala aspekter som social och relationell ömsesidighet. En ömsesidighet inte bara mellan anhöriga och närstående utan även mellan anhöriga och de professioner som man möter i en inflyttningsprocess. 

Existentiell hälsa har blivit omdiskuterat i det svenska samhället. Vad kan det betyda för hälsan att uppleva livet, världen och ens egen plats i den som meningsfull? Människor verkar vilja eller behöva se sig själva och sin uppgift i ljuset av ett större sammanhang. I Sverige har det ideella arbetet för många kommit att bli ett dylikt sammanhang där man får möjlighet att yttra sig i frågor man anser angelägna och utföra meningsfulla uppgifter tillsammans med andra. I denna rapport undersöks den tänkbara relationen mellan den existentiella hälsan och det ideella arbetet utgående från 2024 års befolkningsundersökning om medborgerligt engagemang som genomförts vid Marie Cederschiöld högskola.

I rapporten diskuteras begreppen hälsa och existentiell hälsa i en svensk kontext. Utifrån befolkningsundersökningen undersöks också den existentiella hälsans tänkbara samband med ideellt arbete utifrån bland annat hur ofta man arbetar ideellt och vad det ideella arbetet betyder för dem som arbetar ideellt.

Den här boken handlar om utsatta barns möte med socialtjänsten som utreder var barnen ska bo vid en skilsmässa och vem som ska ha det juridiska ansvaret för dem. Den bygger på intervjuer med barn som berättar hur det är att vara med om en familjerättslig tvist och möta socialtjänstens personal. Med utgångspunkt i barnens egna berättelser analyserar författarna hur vuxna bemöter barnen i utredningarna och hur barnen görs delaktiga. En annan fråga är i vilken grad barnens egna erfarenheter, tankar och känslor förknippade med våld får utrymme i samtal med utredare. De undersöker också vilka strategier barnen själva använder i mötet med utredarna och hur de ser på sin egen delaktighet. 

Boken ger konkreta råd om hur man kan tillämpa barnperspektivet i arbetet med utsatta barn och bemöta dessa barn både som utsatta och som reflekterande personer med rätt till makt och kontroll över sina liv. Det kan till exempel handla om att hjälpa barnet att benämna det våld hon eller han har upplevt, att skydda barnet samtidigt som man gör det delaktigt och att förklara rättsprocessen och det sammanhang som utredningssamtalen ingår i. Boken vänder sig till alla som arbetar med barn inom socialtjänsten och skolan eller möter utsatta barn i andra sammanhang samt till universitets- och högskolestudenter vid socionomutbildningar och andra utbildningar på välfärdsområdet.

Detta är en nyutgåva av boken då den har utgått på det förlag som ursprungligen publicerade den.

This checklist aims to support states to effectively structure cooperation between child protection services and other agencies that collaborate within Barnahus. It is developed based on the insights gathered during the EU co-funded project SOTERIA. 

Child protection services provide children and caregivers the necessary services and support when suspicions of child abuse arise. Child protection services are particularly important in cases where the child needs protection due to potential abuse. Therefore, the establishment of collaboration guidelines for Barnahus in how to collaborate with child protection services is of high importance.

Throughout Europe, the variety in organisational structures, stakeholder interests, and applicable legislation makes it challenging to create a general recommendation for how to include Child Protective Services in Barnahus. 

To accommodate these complexities, this checklist is designed to support agencies collaborating within Barnahus to ensure effective cooperation and communication with child protection services. The checklist is not exhaustive. Rather, it is a foundational tool that requires further development and adaptation to meet the specific needs of each individual Barnahus setting.

The areas addressed are: 

Cross-cutting: Child and caregiver participation: embed trauma-sensitive and inclusive practice

1. Decision-making structures: clarify who decides what and how

2. Confidentiality and information sharing: agree on clear procedures

3. Protocols and agreements: formalize interagency roles and responsibilities

4. Monitoring and evaluation: implement systems to track and improve practice

5. Communication and coordination: create structured routines and contact points

6. Training and collaboration: build shared understanding and culture

7. Professional support: provide supervision and reflective practice

8. Workload and resources: plan realistically across agencies

9. Safeguarding and risk: define joint responsibilities and response protocols

10. Early joint case management: start collaboration from the first contact