The belief that people are generally fair and trustworthy has generated plenty of scholarly attention in recent decades, particularly in the Scandinavian countries, which are often known for high levels of social trust. This article draws attention to the current discussion in the literature on whether social trust is a stable cultural trait marked by persistence or is based on experiences and subject to change throughout life. Based on unique longitudinal data from five different cohorts of young people in Sweden, ranging in age from 13 to 28 years, this article provides an empirical contribution on how social trust develops over time. The results show that there is a greater degree of instability in social trust between 13 and 15 years of age than in other age groups, and that social trust appears to stabilize with age. Findings also indicate that there are substantial inter-individual differences in social trust among young people within the same age group, both in initial levels and in the rates of change over time. The article concludes that although social trust is relatively stable it tends to crystallize in early adulthood, highlighting the relevance of the impressionable-years hypothesis.

Internet har idag blivit en stor och stark social mötesplats för ungdomar. En stor del av deras kommunikation sker idag genom olika sociala forum som exempel Facebook, Twitter och Youtube. Internet skapar utrymme för frihet och uttryck. Å andra sidan kan det negativa med de olika sociala forumen vara att ungdomar kan fara illa genom att integriteten kränks på olika sätt. Trots att internet kan vara ett sätt för ungdomar att umgås på och därmed en social arena kan alltså risken för mobbning och kränkande behandling förekomma. Då människor i större utsträckning har tillgång till internet och mobiltelefoner resulterar det vidare till att mobbning och kränkande behandling som sker på nätet följer offret överallt i den dagliga tillvaron. Detta kan resultera i att nätmobbningen och nätkränkningen inte enbart sker på fritiden utan följer även med ungdomarna in i skolans värld. När denna typ av mobbning och kränkande behandling följer ungdomen in i skolans värld har skolan enligt lag skyldighet att agera. Hela skolans personal, föräldrar och elever är involverade i arbetet med att förebygga mobbning och kränkande behandling. Det krävs även att hela elevhälsan är delaktiga och där är nyckelpersonen, skolkuratorn. Utifrån detta är vårt syfte och vår ambition med denna studie att undersöka hur skolkuratorer i skolan hanterar problematik (mobbning, kränkande behandling, trakasserier samt diskriminering) som uppkommer på grund av sociala medier. Detta kommer att ske genom åtta kvalitativa intervjuer med skolkuratorer. Urvalet har begränsats till Norrort i Stockholm, där åtta grundskolor slumpmässigt valts ut. Vidare har även en intervju med en projektledare från organisationen Friends ägt rum. Studien bygger på tankarna bakom primär, sekundär och tertiär brottsprevention. Teorin som använts för att analysera resultatet är Sulers ”The online disinhibition effect”.

Huvudslutsatserna i studien är att mobbning som sker på sociala medier är ett svårt problem för skolkuratorerna att arbeta med. Skolkuratorerna uttrycker att det oftast inte handlar om mobbning utan om att personen istället utsätts för en kränkande behandling, detta då eleverna inte tänker sig för när det uttrycker sig på internet. En annan slutsats är att skolkuratorerna inte skiljer på traditionell mobbning och mobbning som sker på sociala medier och att deras förebyggande arbete är väldigt generellt. 

This study examines the link between the individual and social network, what social forces and social mechanisms involved in the interaction between individuals and groups and how we can explain and consider this relationship with the aim of understanding this connection. Through qualitative interviews, based on interviews of six active members in the organization Young KRIS (Young Criminal’s Return in the Society) examines the active social processes that the young members undergo, and motivates those who have been outside the expected conformed and regular society, to be included in the regular community and how this can be explained. The study shows that the organization through high availability, openness, knowledge of the needs of young people, good treatment, range of meaningful activities, has created a great venue for the young to develop and thus regain their place in the society.

This is a paper about the social services waiting rooms. Our aim with the study has been to:

”Describe and problematize the physical environment in social services waiting rooms. A wider purpose is to lift the question about the waiting room as a significant part of peoples encounter with the social services.”

 To be able to achieve this purpose, we have used two questions: What does the physical waiting room environment look like in social services in Stockholms län? How can we understand and problematize the physical environment factors impact on people who visits these environments?

 We have observed and photographed ten waiting rooms in ten different social services in Stockholms län. In the paper we describe what the environments look like, with text and whit pictures. Then we have analysed the results from four different theoretical perspectives. These four perspectives are: nursing theory, environmental psychology, power theory and theories about material.

Our conclusions is that the environment in the different waiting rooms shift a lot, but the thing the most of them have in common is that there doesn’t seem to be a lot of thought behind the design and configuration of the waiting room. Half of them don’t have windows and the environment is generally stripped. All of the waiting rooms have receptions covered all up with glass, with slots that the receptionist opens when someone comes up to the reception. Most of the waiting rooms also have walls and doors of glass facing the corridors where the visit rooms and the social workers offices are located. These are covered so that you cannot see in to the corridors. There is also a lack of a children’s perspective in the environments.

We mean that the poorly designed waiting rooms, with all the security built in to them, create and maintain the unequal relations between the social worker and the client, where the client is constructed as the ’the other’ and the dangerous.

Barns och ungdomars psykiska ohälsa är ett ofullständigt utforskat område i Sverige. Mycket tyder dock på att den psykiska ohälsan ökar bland unga vuxna, vilket gör att det finns all anledning att undersöka hur just denna grupp bäst kan bli hjälpt. Syftet med denna studie har varit att få en större förståelse för hur återhämtningsprocessen från psykisk ohälsa kan se ut för denna grupp: vad som är verksamt i processen och vilka faktorer de upplever som viktiga, pådrivande och hjälpande. Detta har undersökts i fem kvalitativa intervjuer med unga vuxna mellan 23 och 27 år som lidit av psykisk ohälsa men som idag mår bra igen. Ingen av dem har vårdats på institution för den psykiska ohälsan, men alla har fått professionell hjälp. Intervjuerna har analyserats med hjälp av teori inom återhämtningsforskningen och bearbetats med hjälp av kategorisering. Resultatet lyfter fram vikten av att få en tydlig reaktion på sin psykiska ohälsa; att man blir sedd och bekräftad av någon som också vågar agera och ta ställning. Det visar även att behandlarens ”regelbrott” kan ha en positiv inverkan, att sociala kontakter är viktiga under processen samt att man önskar en större tillgänglighet till vården. Slutsatsen är också att dessa behov för unga vuxna ska ses i ljuset av närheten till deras barndom och ungdom. Detta sammantaget ställer krav på förhållningssätt och tillgänglighet hos oss som möter unga vuxna i det sociala arbetet, från socialtjänst och skola till terapimottagningar och fritidsverksamheter. Det får också implikationer på det strukturella planet, till exempel hur ansvar och resurser fördelas mellan olika aktörer. Om detta behövs mer forskning, samt om unga vuxna explicit, eftersom de nu som grupp blir allt större, men fortfarande är otydligt definierade i både statistik och debatt, men också inom vården.

This qualitative study aims to explore the status of gender equality and to provide background to the extensive sexual violence in India from the male perspective through the eyes of seven Gujarati men. The brutal rape of a young student, by whole world known as Nirbayha in December 2012 in the Indian capital, was the tragic event that started a mass reaction in India against the extensive sexual violence and has put the whole worlds light on the unequal conditions of men and women in the country. Being sexually abused as a woman is one extreme expression for female subordination in relation to men, accordingly “men´s violence to women” is a most current topic under social work research today. Social constructions and social structures need to be considered when studying sexual violence as well as gender issues.

    This thesis is based on a four weeks minor field study in Mandvi in Gujarat, India, where I conducted the interviews. The result is based on answers towards my main research question How do the interviewed men in Mandvi perceive gender equality, and what do they think of sexual violence?

The answers clearly show the gendered thinking of the interviewed men. In the analysis I have tried to interpret and understand the data mainly based on the secondary research questions Are there any perceived connections between sexual violence and gender equality, and if so, how do these look? How do the interviewed men´s perceptions look in relation to earlier research and theoretical frames?  What can be done, in a place such as Mandvi on different societal layers (individual, family, society) to prevent sexual violence? In the analysis I show the data through the mirror of theoretical frameworks and the earlier research, such as social work theory, critical theory, gender theory and contemporary Indian masculinity research.

Att socialtjänstens personal kan hantera och tolka nyckelbegrepp som ”barnets bästa” och ”god vård” är helt ­av­görande för förstärkningar av barns reella rättig­heter, skriver ­forskare vid Stockholms universitet och Ersta Sköndal högskola.

Syftet med den här studien var att undersöka och förklara brukarnas uppfattning om och erfarenheter av det mångfacetterade fenomenet empowerment. Då empowerment ofta definieras av andra än dem som praktiserar det låter den här studien brukarna komma till tals. Studien är genomförd på en enhet inom Basta gruppen, ett socialt företag som arbetar med rehabilitering och integration av människor med missbruksproblem tillbaka till samhället utifrån en tanke om empowerment. Sex kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomfördes. Studien kan anses ha en abduktiv ansats vilket innebär att målet inte var att komma fram till en ny teori utan ambitionen var att hitta nya infallsvinklar på ett redan etablerat fenomen. Mitt resultat visar att betydelsen av att känna till begreppet empowerment eller egenmakt är obefintlig i förhållande till individens empowermentprocess. De empowermentprocesser som bevittnats i intervjuerna ger en bild av hur brukarna parallellt med det dagliga arbetet på Basta visar på medvetna och omedvetna komplicerade strategier, uppfinningsrikedom och självinsikter som avlöser varandra då det gäller att orientera sig i den kontext de befinner sig i. Relationen till utomstående ”vanliga” människor ansågs ha stor betydelse medan relationen till organisationen eller till placerande myndighet inte uppmärksammades i samma utsträckning. Respondenternas berättelser kunde förklaras och sättas i ett större sammanhang med Jo Rowlands (1997) teori om tre dimensioner av empowerment. Inom det sociala arbetets praktik finns det möjligheter att ytterligare öka tron på individen och dennes förmåga och kapacitet att av egen kraft med professionens hjälp ta sig ur sin situation. Denna hjälp av professionen skulle också gynnas av att undersöka vilken betydelse brukarens bakgrund har för vilket rehabiliteringsalternativ hen erbjuds eller väljer.

Syftet med uppsatsen har varit att undersöka erfarenheten och upplevelsen hos omsorgspersonal som arbetar på särskilda boenden för personer över 65 år med demenssjukdom av att begränsa de boende i deras självbestämmanderätt. Vidare ingick det i syftet att öka förståelsen genom att synliggöra vad som kan motivera beslut vilka leder till handlingar som innebär att demenssjukas självbestämmanderätt begränsas. Uppsatsen har en kvalitativ ansats och det empiriska materialet är baserat på semistrukturerade intervjuer med sju omsorgspersonal som arbetade på olika boenden med inriktning mot demenssjukdomar. Resultatet visar att begränsningarna av de demenssjuka sker med hänvisning till skyddsaspekter och bristande resurser. Omsorgspersonalen beskrev hur de använde avledande strategier i situationer där de begränsade de demenssjuka personerna. Med hjälp av handlingsteori analyserades resultatet och visade att de avledande strategierna är den handling som intentionen att skydda den demenssjuke leder fram till. Vidare beskrivs de faktorer som ligger bakom intentionen. En diskussion förs om korrelationen mellan mikro- och makronivå; hur omsorgspersonalens handlingar påverkas av makronivån men även hur handlingarna påverkar densamma.

What is the significance of participating in study circles? Does the state achieve its objectives for providing financial support to study circles? This evaluation seeks to answer these questions based on register data, focus group interviews and a survey involving circle participants during 2012 who were 65 years or older.

Nineteen per cent of the population at large is 65 years old or more. In the study circles, 36 per cent were at least 65 years old, which means that almost 240,000 older people participated in study circles in 2012, 70 per cent of whom were women. The proportion of study circle participants in the age group 65+ has increased steadily over the last twenty years. Two-thirds of the older study circle participants were found in ABF and Studieförbundet Vuxenskolan, while this age group was underrepresented in the other eight study associations.

The study includes an analysis of the state’s objectives for supporting folkbildning. The current objectives have grown out of a process following the introduction of management by objectives in 1991. For most of the century during which the state has provided support for study circles, however, there have been no expressly stated objectives. Nevertheless, there are clear historically entrenched ideas and motives for supporting activities that benefit culture and democracy and for that folkbildning has a role to play both at the individual and the societal level. The analysis summarises the state’s objectives in that these focus on contributing to increasing the opportunity of all citizens to participate in various aspects of social life on an equal and democratic basis.

The evaluation makes references to research on democracy, citizenship, social capital and civil society. For issues involving older people, the research involves, among other things, successful ageing and activity theory.

There is a significant distance between the reality of study circles and the state’s objectives in providing them with support. The objectives also extensively overlap one another, something that is discussed and problematised in the report. Bearing these difficulties in mind, the results of the evaluation can be presented broken down into the different objectives.

The first objective: To support activities that help to strengthen and develop democracy

The first objective is that the state support for folkbildning should “support activities that help to strengthen and develop democracy” (freely translated). Study circle participants aged 65+ are found to vote in elections to a greater extent (90 per cent) than the same age group in the population as a whole (84 per cent). Study circle participants are also more involved in voluntary work than others in the same age group; they are more active in voluntary organisations, and they use their study circle skills as members of these organisations. Study circle participants who are also involved in voluntary work use their study circle skills to a greater extent than others to influence society. The study cannot provide an answer to what causes what; there is probably some interaction, so that those who are already active have a higher propensity to engage in more, something that is known as ’cumulative citizenship’.

The study circle ideal of participatory influence and collaborative work within the group has become stronger since a similar survey in 2008. Study circles can be considered as functioning as ’schools of democracy’ and serve as a recruiting ground for civil society organisations. Many study circle participants believe circle participation made them better at working together (30 per cent) and better at listening (40 per cent) – skills that can be said to strengthen their ability to be active citizens. The numbers are even higher for persons with disabilities.

The second objective: To help make it possible for people to influence their own life situation and create commitment to participate in community development

The second objective is “to help make it possible for people to influence their own life situation and create commitment to participate in community development” (freely translated). The study shows that study circle participation often leads to increased feelings of happiness and well-being (90 per cent) and some people felt more confident as a person (25 per cent). A sense of community is a strong incentive for participating in study circles, and this in no sense contradicts the fact that participants feel they have gained useful knowledge and skills. Very few people felt that they had been badly treated in the study circle. Many people aged 65+ make new friendships in study circles. It can be said that study circles provide bonding social capital. They create meaning in everyday life and help to make it possible for the individual to feel in control and have power over their own life. Study circles contribute to what can be called “successful ageing”. 

For at least half of the study circle participants, the study circle, regardless of the subject, acted as an arena for discussions about social issues. This is particularly true in association- and companion circles. Discussions on such matters are not just a safety valve for airing opinions. Almost a third say that these talks influenced their own opinion. The same percentage says that discussions about social issues in study circles also led them to act in contexts outside the study circle.

The third objective: To help level out educational disparities and raise the level of enlightenment and education in society

The third objective for the state support for folkbildning is “to help level out educational disparities and raise the level of enlightenment and education in society” (freely translated). For study circle participants aged 65+, study circles have an important function for them to be able to study in a systematic way. Many people in this age group have not previously had that many opportunities to study, and study circles can compensate for deficiencies in schooling, thus helping to raise the level of enlightenment and education in this group.

Although computers were hardly used in the actual study circles among older people, 40 per cent of the study circle participants say that they have been inspired to use the internet. For learning in general, the study circle leaders play an important role. For most participants, study circle participation has inspired them to learn more about the subject or to join more study circles.

The fourth objective: To contribute to broadening the interest in culture and increase participation in cultural life

The fourth objective is “to contribute to broadening the interest in culture and increase participation in cultural life” (freely translated). Two-thirds of the older study circle participants state that study circle participation, regardless of the subject, has positively influenced their creativity. This figure is even higher for persons with disabilities. More than half had been inspired to participate in cultural activities. Of those who said that the study circle, regardless of subject, had given them new skills, which was the majority, one in twenty stated that they made much use of the knowledge and skills they gained in the study circle as practitioners in cultural activities.

Summary assessment

The study circle experience is largely positive. Most study circle participants aged 65+ feel they have gained knowledge and skills, they have increased their social network and they have participated in meaningful activities.

The report illustrates the difficulties in answering the question of whether the state’s objectives have been met. It is unclear, for instance, whether the intention is for these to be fulfilled in every study circle, or simply in study circle activities as a whole.

In light of this, the overall assessment can be made that the state’s objectives in supporting folkbildning are met in a variety of different ways based on how study circle participants in the age group 65+ perceived their own study circle participation. 

Syftet med denna uppsats var att undersöka hur socionomstudenter anser att socionomen bör vara i sin yrkesroll. Detta gjordes genom att studenterna fick ta ställning till tjugotvå olika etiska egenskaper. De etiska egenskaperna placerades i fem olika kontexter för att undersöka om det fanns någon skillnad i värderingen av dem utifrån kontext. Dessa kontexter var: i allmänhet, i kontakt med chef, i kontakt med kollegor, i kontakt med brukare/klienter samt i kontakt med andra organisationer och myndigheter.

En kvantitativ tvärsnittsundersökning med surveydesign genomfördes med hjälp av enkäter till samtliga socionomstudenter vid Ersta Sköndal högskola vårterminen 2015. Totalt deltog 116 studenter i undersökningen.

Vid analysarbetet användes sociologen Erving Goffmans dramaturgiska perspektiv samt ett dygdetiskt perspektiv.

Vi kom fram till att studenterna uppfattat det som att det finns etiska egenskaper av vikt för socionomen i dennes yrkesroll samt att värdering av dessa skiljer sig åt beroende av kontext. Den viktigaste kontexten att ha dessa etiska egenskaper i ansågs vara i kontakt med brukare. De tre etiska egenskaperna som ansågs vara viktigast både i allmänhet och i förhållande till brukare var empati, lyhördhet samt respektfullhet. I kontakt med chef ansågs samarbetsförmåga, tydlighet och ansvarstagande vara de tre viktigaste egenskaperna. I kontakt med kollegor var det samarbetsförmåga, lyhördhet och respektfullhet som ansågs vara viktigast och i kontakt med andra organisationer och myndigheter var det tydlighet, samarbetsförmåga och saklighet som lyftes fram.

Tidigare erfarenhet, oavsett om det var på utförar- eller mottagarsidan, visade sig inte vara avgörande för vilka etiska egenskaper studenterna angett som viktigast. Den enda grupp vars svar utmärkte sig var de lite äldre studenternas.

Den aktuella studien syftar till att utifrån en innehållsanalys visa och förklara hur barn lyfts fram, berörs och beskrivs i förvaltningsrättens prövningar av ekonomiskt bistånd. Underlaget bestående av biståndsprövningar där barn på ett eller annat sätt ingår i de sökandes hushåll, undersöks med avseende på rättens synliggörande av barnen och beaktande av ett barnperspektiv. Studien visar och förklarar även hur förvaltningsrättens hänsynstagande till de berörda barnens behov är relaterade till domstolens bedömningar och slutgiltiga motiveringar till beslut.

Resultatet visar att barnperspektivet beaktas i endast tio procent av sammanlagt 134 prövningar. I lite drygt hälften av det totala antalet domar synliggörs barnen heller inte som subjekt eller som särskilda individer med egna anspråk. I resterande fall uppmärksammas barnen genom deras behov, men då främst i referatet av de klagandes egna yrkanden. Av studiens resultat framgår även att domskäl med fokus på förälderns skyldigheter ges företräde framför ett särskilt beaktande av barns bästa.

De i domarna frånvarande beskrivningarna av barnen kan i enlighet med rättssociologisk teori förklaras med en i förvaltningsrätten normrationell tillämpning av socialtjänstlagen. Pliktnormer, som anger de kriterier som bör uppfyllas för att rätt till bistånd ska anses föreligga, prioriteras på bekostnad av målinriktade lagar som ser till barns behov. Materiell rättsäkerhet med krav på beaktande av sociala värden får i förvaltningsrättens bedömningar stå i skymundan för en formell rättsäkerhet, som i första hand prövar själva legalitetsaspekterna av socialnämndens beslut. Studien visar att nya rättsprinciper och utfärdade riktlinjer gällande barns bästa förbises till förmån för en rättstillämpning rättfärdigad av ett i förvaltningsrätten traditionellt förfarande. 

Denna uppsats är en diskursanalys över Sveriges kvinno- och tjejjourers två riksförbunds (Roks och Unizon) konstruktion av mäns våld mot kvinnor som socialt problem. Syftet är att belysa hur riksförbunden bidrar till förståelsen av mäns våld mot kvinnor som socialt problem och hur riksförbunden bidrar till konstruktionen och beskrivningen av det sociala problemets orsaker och lösningar. Materialet består av pressmeddelanden från respektive förbund under perioden 2013–2015.

Med socialkonstruktionismen som forskningsansats och Faircloughs kritiska diskursanalys som teori och metod har samtliga texter analyserats och sedan sammanfattats i en schemamodell skapad av Håkan Jönsson. Resultatet visar på fyra diskurser inom diskursordningen; två för förbunden gemensamma (strukturkritisk diskurs och diskursen om offentlig sektor som inkompetent samarbetspartner) samt två diskurser specifika för var sitt förbund (Roks professionaliseringskritiska diskurs och Unizons våldspreventiva lösningsorienterade diskurs).

Uppsatsen avslutas med en diskussion kring vidare forskning utifrån frågorna hur sociala problem kan konstrueras och förstås med hjälp av civilsamhällets aktörers kommunikation utåt och i relation till resultatet hur civilsamhällets aktörers upplevelser kring samarbetet med offentlig sektor ser ut och kan tänkas förbättras.

Syftet med studien är att utifrån socialarbetares erfarenheter öka kunskapen om barn som far illa i ekonomiskt resursstarka familjer. Vi har använt oss av en kvalitativ metod bestående av semi-strukturerade intervjuer med fyra socialarbetare som har erfarenhet av att arbeta med ovannämnda målgrupp. De fyra teman som har behandlats under intervjuerna är: aktualisering av och arbete med barn och ungdomar som far illa i ekonomiskt resursstarka familjer, dominerande problematik, mötet mellan socialarbetare och familj samt socialarbetarens möjligheter.

Enligt de intervjuade socialarbetarna har det framkommit att barn som far illa i ekonomiskt resursstarka familjer många gånger inte kommer till socialtjänstens och/eller fältteamets kännedom. Det finns flera anledningar till mörkertalet, bland annat att ekonomiskt resursstarka familjer har flera strategier att dölja missförhållanden. Även skola och grannar har en tveksam inställning inför att göra en orosanmälan när det gäller barn som far illa i ekonomiskt resursstarka familjer. Samtliga intervjuade socialarbetare var noga med att poängtera att deras arbetsrutiner och förberedelser är lika oavsett vilken socioekonomisk grupp barnet tillhör. I resultatet redogörs vilka arbetsrutiner socialarbetarna har i arbetet med barn som far illa. Resultatet visar även att inte heller mötet påverkas av familjens socioekonomiska status. Däremot förekommer att ekonomiskt resursstarka familjer anlitar advokater vid mötet med socialarbetarna. De dominerande ärendetyperna i socialtjänst och fältteam som gäller barn och ungdomar i studiens målgrupp är: relationskonflikter, alkohol-och drogproblem, prestationsångest och psykisk ohälsa. Problematiken som framkommer i studien drabbar nödvändigtvis inte bara ekonomiskt resursstarka barn och ungdomar. Dock kan familjens ekonomi ha en inverkan på hur problematiken utformas och utvecklas.

Materialet har sedan analyserats med hjälp av tidigare forskning om barn som far illa i ekonomiskt resursstarka familjer. Slutligen har författarna besvarat frågeställningarna och diskuterat om barn som far illa i ekonomiskt resursstarka familjer, utifrån ett socialarbetarperspektiv. 

Socialstyrelsen (2011) skriver att det är under de senaste tio åren som man har börjat uppmärksamma barn som bevittnat våld och att dessa barn kan reagera på samma sätt som barn som själva har utsatts för våld och är i behov av stöd och hjälp. Syftet med studien är att öka kunskapen om Socialtjänstens och Polisens arbete med barn som bevittnat våld. Målet är att försöka förstå om det finns en skillnad på myndigheternas bemötande med barn som har bevittnat våld gentemot barn som själva har utsatts för våld och hur denna skillnad i så fall yttrar sig. Studien har en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer. Vi genomförde tre intervjuer med Socialtjänsten och tre med Polisen. Våra tre frågeställningar är: Hur arbetar Polis respektive Socialtjänst med barn som är offer för familjevåld? Hur jobbar Socialtjänsten och Polisen med barn som bevittnat våld? På vilket sätt skiljer sig Polisens och Socialtjänstens bemötande med barn som har bevittnat våld gentemot barn som själva har utsatts för våld?

Vi använde oss av organisationsteorin för att på så sätt kunna beskriva hur Polisen och Socialtjänsten är organiserade och hur de bemöter barn som bevittnat våld. Resultatet från vår studie visar att informanterna upplever att det finns en stor skillnad med att arbeta med barn som bevittnat våld i jämförelse med barn som själva utsatts för våld. Informanterna menar att detta beror på att barn som bevittnat våld idag inte är brottsoffer fullt ut juridiskt sätt och att detta gör det svårare för de att hjälpa dessa barn. Alla våra informanter var eniga om att det idag behövs en lagändring som gör det lättare för de att höra dessa barn och att barnen på så sätt kan få den hjälp och det stöd de behöver. Däremot var de eniga om att alla barn de träffar värderas och bemöts på samma sätt.

The aim of the current paper is to investigate the precedent riders to 3 § LVU legislation that emerged in 2010 and how it has been implemented since in Stockholm county.  Moreover we aim to shed light on the type of treatment these young people should receive in order to thrive. To accomplish this we have assumed three research questions to answer.  Our chosen approach is based on a true dogmatic method and through a thorough qualitative literature review. In order to understand and interpret the system appropriately in implementation of the precedent legislation we have applied the new institutionalism organization theory to our analysis and conclusion.

     We have based our study on 15 LVU legal cases from 2013, involving young people with ASD or ADHD diagnosis. By interpreting and analyzing these court cases we are able to answer our first research question of how the precedent legislation rider is being implemented in Stockholm County. The result show that in two of fifteen cases the court took the precedent rider legislation into account and rejected applications of compulsory care.  In another two cases even though court has acknowledged and referred to the rider legislation, they have still judged in accordance to the 3 § LVU legislation prior to 2010 rider legislation. Finally in the last eleven cases the court has neither mentioned nor taken into account the precedent rider legislation.

     The other two research questions are established and answered through a thorough look at available literature and a review of previous research.  The result demonstrates the importance of early intervention and young people’s voluntarily participation in the support programs that county offers. The studies recommend that support and care should be provided initially in young person’s own home. If unsuccessful a family placement or HVB placement should be considered as a second option.

     According to the psychologist HejlskovElvén (2010) and SKL children and young people diagnosed with ASD and ADHD should be treated in accordance of a tailored treatment approach.  Involuntarily care as a punishment is not recommended as these young people are not in control of their behaviour or actions.  Presently involuntarily care is based on the youth’s socially destructive behaviour:  behaviour that deviates from the norms of society and that at a neuropsychiatric disability shall not be considered as such.  To ensure best care for young people diagnosed with ASD and ADHD cooperation between the various actors are vital as it helps to steer clear of the risk of them falling through the cracks as it unfortunately is often the case.  

I Sverige saknar kuratorer som yrkesgrupp ännu en specifik legitimation och därmed en skyddad yrkestitel. Det kan därför förväntas att kuratorsrollen är diffust definierad på många arbetsplatser. Denna C-uppsats har haft som ambition att klarlägga den professionella roll som yrkesverksamma kuratorer inom den psykiatriska vården i Sverige uppfattar som sin viktigaste. Syftet var även att inhämta kunskap om vilken formell utbildning, tidigare erfarenhet och personliga egenskaper som psykiatrikuratorerna anser vara mest värdefulla för sina faktiska arbetsuppgifter, liksom att utreda i vilken utsträckning de upplever speciella situationer som betingade av att klienterna/patienterna har en psykiatrisk problematik. 

En kvalitativ intervjustudie med öppna, semistrukturerade frågor fick ligga till grund för undersökningen, som omfattade fem yrkesverksamma psykiatrikuratorer i Stockholm. Teoretiska utgångspunkter har hämtats från rollteori och teoribildning kring den terapeutiska alliansen. 

På basen av intervjusvaren dras slutsatsen att intervjudeltagarna mestadels känt sig något bristfälligt förberedda för kuratorsrollen i den psykiatriska vården men att de efterhand, genom en god socialisationsprocess, själva kunnat definiera och inta en för patientvården lämplig roll och funktion på arbetsplatsen. Värdefull information kunde inhämtas om vad som för denna specifika kuratorsroll bedömdes som mest ändamålsenliga förkunskaper, utbildningar, tidigare erfarenheter av socialt arbete, allmän livserfarenhet och personliga egenskaper. Likaså kunde studien kartlägga erfarenheter av förutsättningarna för en terapeutisk allians med psykiskt sjuka klienter/patienter, inte minst sådana från andra kulturella bakgrunder. 

Vidare forskning föreslås på sistnämnda problemområde.

Since the start of the Syrian war, Jordan has received many Syrian refugees with around 650,000 Syrians now residing in the country. As the state has received a lot of help from the international community, funding refugee camps and providing basic necessities, a lot of international humanitarian practitioners have come to Jordan to work alongside Jordanian and Middle Eastern practitioners. The situation therefore has brought practitioners from different academic, professional and geographical backgrounds together to work with people of a different cultural background than their own. Syrians represent a vast diversity in terms of ethnic, religious, linguistic and socio-economic backgrounds. Research have addressed that practitioners’ sensitivity to how cultural complexities may influence social problems can facilitate a better understanding of the client’s path to recovery. The purpose of our study was to increase the knowledge of mental health and psychosocial support practitioners’ understanding and experience of a culturally sensitive social work in Amman, Jordan and discuss how this affects their practice with Syrian refugees. Through qualitative interviews we found that the practitioners’ perception of Arab culture as one and the same makes culture a non-issue in terms of cultural diversity, and that this perception influence the practice with Syrian refugees in a number of ways.

Syftet med denna studie var att undersöka väntrumsmiljön på en vuxenpyskiatrisk öppenvårdsmottagning med fokus på patienternas personliga sfär, avskildhet och intimitet. Det bakomliggande intresset för studien handlar om den forskning inom miljöpsykologi som visar att rumsutformning och fästpunkter (inredningselement) som bidrar till upplevelsen av den personliga sfären, avskildhet och intimitet kan appliceras i en väntrumsmiljö på en vuxenpsykiatrisk öppenvårdsmottagning.  Studien har genom en experimentell design undersökt om man med hjälp av fästpunkter såsom vikväggar, växter, tavlor och tidningar samt genom en förändring av möbler och dess placering i väntrummet påverkade patienternas upplevelse av deras personliga sfär, avskildhet och intimitet. Genom att i den manipulerade väntrumsmiljön förändra rumsutformningen och placera fästpunkter såsom vikväggar, växter, tidningar med mera kunde olika grader av avskildhet och intimitet tillgodoses och även stärka deltagarnas personliga sfär. Resultatet visar på att de flesta patienter som deltog i studien upplevde att deras personliga sfär, avskildhet och intimitet tillgodosågs mer i den manipulerade väntrumsmiljön. Den manipulerade väntrumsmiljön bidrog till att patienterna själva kunde styra över den process som handlar om att främja eller inte främja den sociala interaktionen. Genom att placera bord och stolar annorlunda och genom att skapa rum i rummet inverkade detta på patienternas val att själva kunna kontrollera sin vilja till att interagera eller inte.

Cancer support and rehabilitation are suggested to be an integral part of cancer care strategies. This study focuses on comparativeness of cancer support and rehabilitation programmes. The aim of this study was to analyse available cancer support and rehabilitation programmes in Sweden presented as complementary to cancer rehabilitation at cancer clinics. A multiple case study design was chosen in order to inquire the small number of existing supportive and rehabilitative cancer programmes. Based on the structures, processes and outcomes of the nine included programmes, three types of cancer support and rehabilitation programmes were identified: multimodal rehabilitation, comprehensive cancer support and art therapy. Cancer support and rehabilitation programmes offer a variety of activities and therapies which are highly valuable and relevant for people with cancer. The typology of cancer support and rehabilitation programmes and comparability between programmes need further inquiry.

Syftet med denna studie har varit att öka kunskapen om anhörigstöd genom att kritisk granska hur anhöriga till närstående med beroendeproblem konstrueras i lagstiftning och styrdokument för anhörigstöd och hur detta påverkar rätten till, och utformningen av, anhörigstöd. Studien har genomförts med en deduktiv governmentalityansats, ett perspektiv som kännetecknas av ett intresse för hur statens styrningsmentalitet, rationalitet och tekniker för styrning medieras via olika former av lagstiftning, policydokument och operativa riktlinjer. Studien har genomförts med en komparativ ambition som syftat till att jämföra föreställningar om medberoende som en problemkategori med statliga förväntningar på anhöriga som resurs i omsorgen av närstående. Frågeställningarna har behandlat hur och när en anhörig är att förstå som ett problem och resurs, hur råd, stöd och rekommendationer, samt professionella förhållningssätt, skiljer sig mellan anhöriga som vårdar och de som kategoriseras som medberoende och huruvida detta kan förstås i relation till styrningstekniker. Studiens frågeställningar har operationaliserats kring ett teoretiskt grundat analysschema, som väglett textanalys och tolkning av empiri. Analysschemat systematiserades i komponenter för att kritiskt granska empirins diskursiva formationer. Resultaten är presenterade i tre kapitel: Karaktär och förklaringar, Orsaker, aktörer och strategier och Subjektiviteter, auktoriteter och tekniker förstyrning samt i en illustrerande resultatfigur. Resultaten har visat att lagstiftning och policy kategoriserar anhöriga genom att systematiskt tillskriva dem olika egenskaper samt problem och behov, därtill varierande normativa föreställningar om anhörig-närståenderelationen i förhållande till omsorg och utsatthet. Empirin medierar en styrningsmentalitet som isärhåller anhörigkategorier som skilda fenomen, mottagliga för olika former av anhörigstöd, styrningstekniker och professionella förhållningssätt. Missbrukets medikalisering placerar anhörigstödet inom beroendevårdens ansvar. Anhöriga till närstående med beroendeproblem ska därför erbjudas stöd som antingen involverar dem i behandlingsfrämjande beroendevård eller behandlar egna medberoendebeteenden. Råd, stöd och rekommendationer riktade till anhöriga som vårdar kontrasterar ett tydligare omsorgsperspektiv. Anhöriga som vårdar närstående ska erbjudas stöd som underlättar den frivilliga omsorgen genom olika praktiska och administrativa avlastningspaket. Governmentalityanalysen har lett till slutsatsen att idealsubjektet är en autonom och ansvarstagande anhörig som aktivt förhåller sig till anhörigskapets risker genom att efterfråga anhörigstöd i enlighet med den medierade problem- och behovsbilden som tillskrivits tillhörande anhörigkategori. Studien har relevans för det sociala arbetet eftersom lag och policy ger upphov till olika program, åtgärder och insatser på den praktiknära nivån.

The purpose of this study was to better understand how older widows recover from bereavement after their husbands death. The second aim was to find out about common recovery methods and also if there were any particular personal qualities which helped the widows to regain strength after their loss. The study is based on qualitative interviews with seven widows at the minimum age of 75 years. The essay has a phenomenological approach and include three theories; psychodynamic theory, crisis theory and sense of coherence. The results are analyzed on the basis of five themes which were consistently in all of the interviews. The conclusion of the study is that one of the most important thing when older widow try to recover from bereavement is their possibility to talk about their grief. Other helpful things in recovery work for widows were their faith in God and the support they received from their church. Another important factor, is how widows who mourn can find solace in the relationship with their pet.

In Sweden, supervised visitation has been replaced with a new measure called supported visitation. In the reform process, it was emphasized that if face to face visitation cannot be organized without risk for the child, indirect visitation or no visitation are to be considered better options. The aim of this article is to explore social work practice regarding supported visitation in cases involving violence. It draws on a study of a local visitation centre and the data consists of case files from the social services regarding 37 children where a court ordered visitation support, interviews with seven members of staff, ten parents and three children, and local documents and guidelines. For 18 of the 37 children, case files contained credible information about a history of violence. The study shows that district courts sometimes order visitation support in cases where there is a risk for the child and where in the near future normalization of visitation is unlikely. Thus, the measure of visitation support is sometimes used in a way that was not intended. Regarding social work practice, the analysis indicates that, although the guidelines developed at the local support centre under study adhere to the national policy intentions, both professionals’ validation and invalidation of violence can be seen. For service users previously subjected to violence, the documented court and social services’ practices may actively contribute to children’s and residential parents’ continued vulnerability.

Sammanfattning

Syftet med denna studie är att beskriva och förstå verksamheten Steget på stadsdelsförvaltningen i Skarpnäck. I detta ingår att ingående beskriva hur verksamheten är organiserad och strukturerad och vad man faktiskt gör. Vidare ingår att identifiera målgruppen, interna och externa aktörer samt att förstå hur verksamheten implementerats i den befintliga organisationen.

Stegets syfte är att stödja och hjälpa sjukskrivna personer med långvarigt försörjningsstöd att bli självförsörjande eller uppnå en högre grad av självförsörjning. Man har också som mål att upprätta samverkan med externa aktörer som berörs av målgruppen. Som teoretiskt ramverk har ett implementeringsteoretiskt perspektiv använts. Studien är uppbyggd genom informantintervjuer med personalen på Steget samt med några av de externa aktörerna.

Det aktiveringspolitiska fält i vilket Steget befinner sig är på kommunal nivå relativt outforskat. Den kunskapsgenomgång som görs i denna studie visar på att forskning framförallt gjorts på policynivå samt på ett övergripande organisatoriska plan. Vad som sker i verksamheterna saknas det kunskap om, bland annat beroende på bristande dokumentation i kommunerna. Forskning visar också på att det råder stora variationer i landet hur man arbetar med arbetslösa socialbidragstagare. En annan tendens är att dessa personer selekteras eller sorteras in i olika hjälpprogram och att ökade krav på socialbidragstagaren innebär att man för att få fortsatt stöd från samhället skall ingå i anvisad aktivitet. 

Denna studie visar på att komponenter som samverkan, selektering, stöd och kontroll är centrala när det gäller aktivering av socialbidragstagare. Att implementering av en verksamhet är en komplicerad process går också att konstatera utifrån denna studie, bland annat beroende på att det ofta är många aktörer inblandade samtidigt. Implementeringsforskning beskriver svårigheter med att få politiska beslut att utföras som så som de är avsedda, framförallt i organisationer där det arbetar tjänstemän med stort handlingsutrymme.

Steget befinner sig mitt i en utvecklingsfas där implementeringen pågår. Denna studie har således satt ner fingret i en pågående process för att försöka beskriva var verksamheten befinner sig i det pågående arbetet.

Syftet med denna studie är att undersöka ett antal familjehemsföräldrars erfarenheter av att befinna sig i en juridisk process, där det placerade barnets biologiska förälder gjort en hemtagningsbegäran och yrkat på att vården enligt LVU skall upphöra. Mer specifikt avser studien att beskriva hur familjehemsföräldrarna upplever den juridiska processen avseende de placerade barnens känslomässiga, beteendemässiga och sociala utveckling, sin egen relation med barnen, kontakten med barnens biologiska föräldrar samt kontakten med barnets omgivande professionella nätverk. Studien bygger på kvalitativa halvstrukturerade intervjuer med åtta familjehemsföräldrar i fyra olika familjehem. Familjehemmen är geografiskt åtskilda och belägna på olika platser i Sverige. Som teoretiska ramverk har ett anknytningsteoretiskt perspektiv och teorier om barn och trauma använts. Tidigare studier och forskning visar på att de familjehemsplacerade barnen är en särskilt utsatt grupp i samhället och att barnens rättsskydd är mycket begränsat. Resultatet i denna studie utgör inget undantag. Intervjupersonerna beskriver att barnen under den juridiska processen är utsatta för mycket stark psykisk stress. Barnen uppvisar svåra psykiska symptom som tydligt följer den juridiska processens faser. I den stund de nås av hotet om uppbrott så ökar barnens symptom med dissociation, tilltagande mardrömmar samt svårigheter att hålla urin och avföring. Studien bekräftar således tidigare forskning som visar på att placerade barn ständigt omges av en oro och osäkerhet kring placeringens varaktighet och stabilitet i tillvaron. Även familjehemsföräldrarnas situation är utsatt. Flera av intervjupersonerna beskriver att de mått mycket dåligt under de omständigheter som den juridiska processen medför. Familjehemsföräldrarna upplever en känsla av maktlöshet och att de sviker barnen. Maktlösheten uppkommer också utifrån familjehemmens svaga rättsliga ställning som innebär att de inte är någon part i de rättsliga processerna och kan således inte driva barnens intressen.

Resultatet visar också på brister i stödet, både till familjehemmen och barnen. Barnen som är i stort behov av terapeutisk behandling förvägras detta då det terapeutiska arbetet förutsätter stabilitet, vilket paradoxalt nog är det som saknas i dessa barns tillvaro.

Utifrån ett anknytningsteoretiskt perspektiv så innebär otryggheten och avsaknaden av förutsebarhet under placeringen att barnen varken får möjlighet att knyta an till familjehemsföräldrarna eller hjälp med att separera från de biologiska föräldrarna.

Bengt Börjeson (1932-2012) var under nära ett halvt sekel en av de tongivande aktörerna på det sociala området i Sverige. Han stod för en radikal samhälls- och människosyn och en progressiv socialvård, för människornas skull.

Den 8 november 2014 hölls ett seminarium i Stockholm med rubriken ”Att förstå socialt arbete. Ett seminarium om Bengt Börjeson som forskare, praktiker och debattör”. I seminariet medverkade en rad medarbetare till Bengt Börjeson, på olika sätt verksamma inom det sociala fältet, både tidigare och idag. Bidragen i den här rapporten bygger på ett urval av anförandena vid seminariet.

Syftet med denna studie är att ta reda på vad det kan finnas för bakomliggande orsaker till att det i dagens Sverige sker så få anmälningar gällande tvångsäktenskap bland ungdomar mellan åldrarna 15-20 år. I denna studie kommer det att undersökas om ungdomarna besitter kunskapen om vart de kan vända sig för att söka hjälp och stöd om de riskerar att utsättas för tvångsäktenskap och om familjestrukturen kan ha en påverkan på att det sker så få anmälningar. Då skolan är en central arena där individens rättigheter ska förmedlas har studien i syfte att dels undersöka om skolan belyst dessa frågor men också hur skolan kan användas som en plattform för att jobba med förebyggande insatser mot tvångsäktenskap. För att samla in den gedigna kunskapen inom ämnet har vi använt oss av olika litteratur så som böcker, studier samt tidigare forskningsrapporter.

   Teorin om individ- och gruppcentrerad familjestruktur samt kulturteorin används för att undersöka om familjestrukturen kan ha en påverkan på individens val av att göra en anmälan. Empowerment teorin används för att förklara hur skolan kan jobba med denna problematik i förebyggande syfte. Studien bygger på litteraturstudie och en enkätundersökning. Enkätundersökningen består av 150 enkäter som har delats ut i tre gymnasieskolor i Botkyrka kommun. Resultatet av enkätundersökningen visar dels att det hos ungdomarna brister i kunskapen om vart de kan vända sig för att söka hjälp men också att skolans arbete med att belysa denna problematik samt informera eleverna om de egna rättigheterna inte är tillräcklig.  Litteraturstudiens resultat visar att det finns en distinktion mellan den individcentrerade familjestrukturen som råder i Sverige och den gruppcentrerade familjestrukturen. Att tvingas in i ett äktenskap innebär att man tillhör en gruppcentrerad familjestruktur där individen har uppfostrats in i att vara en odelbar del i gruppen. Detta och bristen på information kring ämnet kan ha en inverkan på individens val av att göra en anmälan. Resultatet av litteraturstudien visar även hur skolan genom att använda empowerment kan utför ett kontinuerligt arbete i förebyggande syfte mot tvångsäktenskap.

Purpose: The study explored the direction of change (decline vs. improvement) after diffuse axonal injury (DAI) in the domains of the ICF: body structure, body function, and activity.

Methods: Thirteen patients with DAI were assessed by using diffusion tensor imaging (DTI) to measure body structure, the Barrow Neurological Institute Screen for Higher Cerebral Functions (BNIS) to measure body function, and the Assessment of Motor and Process Skills (AMPS) to measure activity. The DTI, BNIS, and AMPS were applied at the acute phase (A1), and at 6 and 12 months post-injury (A2 and A3). Visual and statistical analyses were conducted to explore time-dependent changes in the ICF domains.

Results: Improvements were observed for most patients in all ICF domains from injury until six months. Thereafter, the results diverged, with half of the subjects showing a decline in DTI and BNIS scores between A2–A3, and all but one of the patients exhibiting identical or better A2–A3 AMPS process skill scores.

Conclusions: From 6 to 12 months post-injury, some patients underwent an ongoing degenerative process, causing a decline in cognitive function. The same decline was not observed in the activity measure, which might be explained by the use of compensatory strategies.

• Implications for rehabilitation

• In rehabilitation it is essential to be aware that in some cases with TBI, an ongoing degenerative process in the white matter can be expected, causing an adverse late effect on cognitive function.

• The cognitive decline, caused by DAI, does not necessarily mean a concurrent decrease in activity performance, possibly explained by the use of compensatory strategies. This suggests that, after the post-acute phase, rehabilitation offering strategy training may be beneficial to enhance every-day functioning.

• Strategy use requires awareness, which imply the need to assess level of awareness in order to guide rehabilitation.

BACKGROUND: The first aim of this study was to compare the subjective experiences of social, cognitive, and emotional problems of the patient and his/her next of kin, and explore if this related to cognitive testing. The second aim was to explore how these results reflect the patient's awareness.

METHODS: This is a subanalysis from a longitudinal study in the first year after discharge with comparisons of patient and next of kin scores on the European Brain Injury Questionnaire (EBIQ) and analyses of the relationship of their scores to an objective cognitive screening on 3 occasions. A paired t test was used to explore differences between 35 stroke patients and their next of kin on the EBIQ. Gamma analyses were made to explore the relationship between the EBIQ scores and the Barrow Neurological Institute Screening (BNIS) of higher cognitive functions, with the entire sample grouped into aware and unaware according to the BNIS item of awareness.

RESULTS: We found significant differences between the patient and next of kin assessments on all occasions, apart from at discharge. When grouped, only the group of aware patients differed significantly from their next of kin. Significant relations of the patient ratings on the EBIQ and BNIS were only found at the 1-year follow-up for the unaware group and the entire sample. Next of kin EBIQ scores did not correlate with the BNIS.

CONCLUSIONS: Neither next of kin ratings nor an objective measurement was feasible to use for evaluation of the patient's awareness of social, cognitive, and emotional problems.

Aim: To explore the feasibility to make on-road assessments routinely at 3 months follow-up for all patients with a 3 months verbal prohibition of driving after stroke, to support the physicians decision of fitness to drive.

Methods: From September 2007 to December 2009 there were 151 stroke patients from the stroke units at the hospital eligible for inclusion in the study. Fifty agreed to be assessed by the Nordic Stroke Driver Screening Assessment (NorSDSA) and on-road assessment. As base for discussion about the consequences on resource use relative to accuracy, calculations were made to explore and compare an expected yearly cost for two different assessment conditions, the NorSDSA followed by on-road assessment in uncertain cases and on-road assessment for all cases.

Findings: The yearly need for driving assessments was estimated to 500 patients. With less accuracy than only on-road assessments the NorSDSA with the stipulated cut-off produced a cost benefit of 1,700 €. The NorSDSA resulted in 32% uncertain cases and the certain cases were in 17% in disagreement with the on-road assessment, the gold standard.

Conclusion: It is conceivable and could be recommended to make on-road assessments for all patients with stroke at 3 months follow-up as accuracy is of importance both for patients and society and may save resources in the long run.

Background: Working memory (WM) problems influence most activities of daily living. The aim was to evaluate if computerized working memory training after brain injury has a significant effect on functioning in daily life. Method: Outpatients with WM deficits, aged 22-63 years, were randomized to either intervention group (IG, n = 20) or control group (CG, n = 18) and received 5 weeks standard rehabilitation. The IG also received WM training with the Cogmed QM training program. Assessments were made before (A1), immediately (A2) and 3 months (A3) after intervention. After follow-up, the CG was offered the computerized training and assessed after this (A4; n = 8). Assessments included the WAIS-III Digit span reversed, Fatigue Impact Scale (FIS), Assessment of Motor and Process Skills (AMPS), Rivermead Behavioural Memory Test-II (RBMT-II) and a WM questionnaire. Results: The IG improved on digit span and FIS, A1-A2, and significantly more than the CG on the WM questionnaire, A1-A3. Both groups improved in AMPS motor skill and the AMPS process skill score tended towards significant improvement in the IG, from A1-A3. After training (A3-A4), the CG improved in digit span and RBMT-II. Conclusion: The WM training seems to have a generalized effect on functional activity and lessens fatigue.

Det här är en studie om hur nyutexaminerade socionomer upplever och hanterar sin arbetssituation efter sin socionomexamen på Ersta Sköndal Högskola. Studiens fokus har varit att beskriva och förstå hur de nyutexaminerade socionomerna hanterar sin arbetssituation samt att undersöka hur förberedda dessa socionomer är från sin utbildning för att möta sitt första arbete som socionom. Tio nyutexaminerade socionomer har intervjuats.Resultatet i studien visar att samtliga intervjupersoner upplever höga krav på sin arbetsplats. Det som är avgörande för om socionomerna är tillfreds eller till och med upplever kraven som positiva är om de upplever tillräckligt med stöd från sina kollegor och chef. Det privata stödet för socionomerna är också av vikt för hur de upplever sin arbetssituation. Hur utbildningen har påverkat socionomerna är varierande, mönstret i studien pekar på att utbildningen har förberett socionomerna med en generell kunskap i hur de ska förhålla sig till och hur de hanterar sitt arbete. De saknar dock till viss del direkta kunskaper i vissa avgörande delar i arbetet. Att nyutexaminerade studenters upplevelse av arbetslivet undersöks är av vikt för både professionen, utbildningen och studenten själv.

Värdegrundsfrågor är idag ett aktuellt ämne när kvalitet i äldreomsorgen diskuteras och värdegrundsarbete är starkt relaterat till bemötande. Syftet med vår uppsats var att undersöka hur äldreomsorgschefer arbetar med bemötandefrågor. Vi har intervjuat sex chefer på vård- och omsorgsboende i Stockholm med en kvalitativ induktiv ansats. Vi gjorde en perspektivanalys med olika ledarskapsperspektiv, handlingsutrymme och dialogens betydelse som teoretiska utgångspunkter. Vårt resultat ger en bild av att cheferna har en värdegrund som ett stöd i bemötandefrågor men vi ser att ett fortsatt arbete kring komplexiteten med bemötandefrågor bör utvecklas. Vi menar att dialogens betydelse är nödvändig i kombination med arbetet kring tillit mellan ledare och personal. Tillräckliga resurser och ett mer närvarande ledarskap behövs för att ge rätt förutsättningar till att skapa en god bemötandekultur i äldreomsorgen.

This thesis aims to examine the importance of the organization Process Kedjan regarding youth’s termination of delinquency and drug abuse. It also aims to examine in which extent the organization helps the youths in different ways than authorities, as well as how the organization can function as a complement to authorities. The thesis is designed as a case study and is based on the perspective of the organization’s members. The study was performed by using qualitative interviews with five boys who have received or still are receiving help from the organization. Three of them are still receiving support and two of them are now working in the organization. They are all in the ages between 18 and 25, and has been active in delinquency and drug abuse in the ages between approximately 12 and 20. The theory of age-graded informal social control by Laub and Sampson was applied in the analysis. In the processing of the empirical material it emerged that Process Kedjan has been of great importance for the youths in their desistance of delinquency and drug abuse. Other factors of significance has been: close relationships, daily routines and activities and a sense of guilt for the harm they have caused other human beings. Another finding in the study was that Process Kedjan has qualities that cannot be found in authorities. These qualities are summarized in four different terms: identification, reliance, accessibility and fellowship. By the result we could find that Process Kedjan is an important complement to the authorities work regarding to prevent relapse in delinquency and drug abuse among youths, but collaboration between the organization and different authorities is required to be able to help a youth. The organization has contributed to a better view on authorities among the youths, they now understand the importance of dealing with for instance social services.

In the preparatory works to the laws of LVM and LPT it has been pointed out that there is a problem regarding the care of persons that both suffer from an addiction as well as mental illness. It appears that the cooperation between psychiatry and social services is deficient and that the users are falling through the cracks. The purpose of the study has been, through review of the sources of law, to find out and define what is to be considered a correct, application of the law for a person that suffers from an addiction as well as a mental illness. Is it to be admitted to compulsory care and treatment according LVM or LPT? The method and material used for this purpose is the sources of law. To broaden the picture a study of court cases has also been made, regarding how the legislation is applied by a lower administrative court. The results has been analyzed and reported through the legal method. Court cases has been thematized and presented in different diagrams. The study shows that the outcome of the law varies depending on the person’s situation. The main feature of the result is that if someone is suffering from serious mental illness, LPT should be chosen instead of LVM. Further it is possible, during a shorter time, to be treated according to both LVM and LPT simultaneously.

This is a Participatory Approach (PA) study done in Ghana, West Africa. We focus on two Non Governmental Organizations (NGO) in Ghana which uses a PA in their development work. Historically the development work in most African countries has been influenced by western countries, where development often was imposed from the top down, but nowadays, with PA, development seek to engage the local population in a community during the development process. Ghana has been struggling with poverty for several years, and the NGOs are of importance for the development in the country. The purpose of this study is to contribute to a better understanding of development workers’ perception of Participatory Approach and to increase the knowledge about how development workers’ at NGOs in Ghana are working with Participatory Approach. This is a qualitative research and we have used three methods in this Bachelor’s thesis. We have done six semi - structured interviews, one focus group and one field research. We had the interviews and the focus group with development workers at two NGOs. At the field research we had the opportunity to observe the development workers in action. The research questions in this Bachelor’s thesis are: - At two NGOs in Ghana, in what ways can the development workers’ perception of Participatory Approach be understood? - At two NGOs in Ghana, in what ways can the practise of Participatory Approach be understood?

The development workers perception of PA, is that PA is important to get sustainable projects and to ensure ownership for all stakeholders in the development process. PA is an empowering process with focus on capacity building. The acceptance of oneself being in need is as important as the participation. Their perception about PA also include some challenges. PA is time- and money consuming , the flexibility that PA need is limited by deadlines and budgets. There are challenges related to social- and cultural values, your own as a development worker and the community’s. The contextual knowledge must be highlighted and the limitations of the organizations must be considered. Another concern is when peoples opinions are influenced by their expectaitions from what the NGOs can provide. The practise of PA is understood as a process where all stakeholders are involved from the beginning, a process to engage the community and make them active participants in every step in a development project. The development workers main role is to build capacity of the people on the field. They uses different tools to ensure participation; Stakeholder analyses, Community conversations and Key informants interviews. The practise can be understood in terms of different levels of participation and different intensity within different cycles in a development project. Depending of the role of the actor and the stage the process are going through, some actors are more active than others.