It has been noted how the Ukrainian civil society plays an important role in the full-scale war that is currently raging in the country. Can Swedish actors learn anything from the experiences in Ukraine? Can Swedish civil preparedness be strengthened through more conscious use of civil society as a resource?In this report, the Ukrainian civil society and the efforts currently being made there are discussed, and contrasted with the Swedish ones. A picture emerges of two very different civil societies that differ not least in terms of their histories. It is shown how the Swedish civil society in many respects has better conditions than the Ukrainian when it comes to the possibilities of being a resource in a crisis and ultimately in a war, but also how the Ukrainian civil society quickly changes and adapts to the prevailing situation.

Det brandskadeförebyggande arbetet är strukturerat som ett samarbete mellan olika samhällsaktörer, enskilda individer och lokal- och civilsamhällen. En förutsättning för ett framgångsrikt samarbete är att de olika aktörerna genomför sina beskärda delar – och att det finns ett förtroende för att de andra aktörerna kommer genomföra sina. 

Studien visar att det sker en medveten eller omedveten, växeldragning mellan individers personliga brandskydd och samhällets brandskydd, där individers brandskydd påverkas av det samhälleliga skyddet. Det finns potential att utnyttja civilsamhället för att kompensera för individers bristande brandskydd, liksom samhällets bristande förmåga. Idag är inte den typen av samverkan särskilt välutvecklad – man verkar från räddningstjänstens sida se civilsamhällesaktörer som resurser vid större händelser (som skogsbrand), men inte vid prevention av bostadsbränder.

Decades of social science stress the vital role of trust in a robust democracy, and scholars have explored the origins of trust, highlighting the dynamic interaction between institutional trust and generalised social trust. While the literature exhibits uncertainties regarding the causal direction between these various forms of trust, it generally suggests that trust in institutions spills over to trust in people in general. This article examines a neglected aspect of trust studies – the relationship between local institutional trust and community trust. Drawing on a two-wave panel study from Sweden, the results indicate bidirectional relationships between the two forms of trust over time. In so doing, this study contributes to the prior research by showing that in a local context, where daily interactions take place between community members and representatives of local institutions, the relationship between trust in neighbours and trust in local institutions appears to be more complex and interdependent.

Forskningsprojektet Utsatthet för svåra barndomserfarenheter bland våldsutövande barn och unga vuxna, som redovisas i denna rapport, studerade utsatthet för svåra barndomserfarenheter (Adverse Childhood Experiences) bland barn och unga vuxna som systematiskt använder våld och har pågående socialtjänstinsatser på grund av detta. I studien undersöktes dels unga våldsutövares egen utsatthet, både i närtid och under uppväxten, dels hur socialarbetare bemöter och arbetar med utsatthet och bristande hemförhållanden i denna målgrupp. Forskningsprojektet en del av det sexåriga forskningsprogrammet Samordnade interventionssystem mot våld i nära relationer (SIVIN) som genomförs på Marie Cederschiöld högskola mellan åren 2019 och 2025. Studien bestod av an enkätstudie riktat till unga våldsutövare och en intervjustudie riktad till professionella i socialtjänsten. Enkätstudien visar på en sammantaget svår uppväxt bland de undersökta ungdomarna, med utsatthet för en hög andel svåra barndomserfarenheter (ACEs). Studien visar exempelvis att 14 procent har utsatts för nio ACEs under sin uppvxät. Sammantaget visar intervjustudien på obalansen mellan ett stort behov av bearbetande insatser och en samtidigt låg mottaglighet för studiens målgrupp. Den visar således på vikten av att motivera till och förklara nyttan av sådana insatser, det vill säga att skapa en brukarrationalitet hos målgruppen för att ta emot behandling och bearbetande insatser. Studiens resultat reflekteras kring tidigare forskning om hur man kan öka brukarrationaliteten och motivationen till behandling hos målgruppen.

Denna arbetsrapport bygger på en förstudie av arbetsmodellen Trappan. Trappan är en samtalsmodell som riktar sig till barn som har bevittnat våld och som används inom främst socialtjänsten. Studien syftar till att lägga en grund för ett större forskningsprojekt och syftar till att undersöka hur trappan-modellen är konstruerad, hur den de facto används och i vilka typer av verksamheter. Vidare undersöks hur arbetet organiseras, om det faktiska arbetet överensstämmer med de grundantaganden som modellen vilar på samt de hinder och möjligheter metodanvändare upplever i arbetet.

We used national surveys to study how older persons’ changing household patterns influence the gender balance of caregiving in two countries with distinct household structures and cultures, Spain and Sweden. In both countries, men and women provide care equally often for their partner in couple-only households. This has become the most common household type among older persons in Spain and prevails altogether in Sweden. This challenges the traditional dominance of young or middle-aged women as primary caregivers in Spain. In Sweden, many caregivers are old themselves. We focus attention to partners as caregivers and the consequences of changing household structures for caregiving, which may be on the way to gender equality in both countries, with implications for families and for the public services.

We estimate how much caregiving men and women respectively do, and how much of the caregiving is done by older (65+) and younger persons, inside their household and for other households, in Spain and in Sweden. To assess this, we use self-reported hours of caregiving from two national surveys about caregiving, performed in 2014 (Spain, N = 2003; Sweden, N = 1193). Spain and Sweden have dissimilar household structures, and different social services for older (65+) persons. Caregivers, on average, provide many more hours of care in Spain than in Sweden. Women provide about 58% of all hours of caregiving, in Spain in all age groups, in Sweden only among younger caregivers. The reason is the dominance of partner caregivers among older Swedes, with older men and women providing equal hours of care. Family caregiving inside the household is more extensive in the more complex Spanish households than in Swedish households. Family care between households prevails in Sweden, where the large majority of older persons live with a partner only, or alone. This is increasingly common in Spain, although it remains at a lower level. We estimate that older persons provide between 22% and 33% of all hours of caregiving in Spain, and between 41% and 49% in Sweden. Patterns of caregiving appear to be determined mainly by demography and household structure.

Den här rapporten är en resa genom anhörigkonsulenters och biståndshandläggares erfarenheter, uppfattningar och förutsättningar för att bedriva anhörigstöd och vilka former av stöd som erbjuds anhöriga.

Studien baseras på en webbenkät utskickad till anhörigkonsulenter och biståndshandläggare i Jönköpings län och Stockholms län och vill bidra till en fördjupad kunskap och förståelse för den komplexitet som yrkesrollerna hanterar i sitt dagliga arbete med anhörigstöd.

Få studier har hittills gjorts ur det här perspektivet. Att sätta fokus på anhörigkonsulenterna är givet, men biståndshandläggarna möter också många anhöriga i sin yrkesutövning. Tillsammans ger de oss en bredare bild av de förutsättningar man har för att bedriva arbetet med anhörigstöd, vilka stödformer man erbjuder och vilka arbetsformer man använt under covid-19-pandemin. Vi får också en bild av i vilken utsträckning man når de anhöriga och i vilken omfattning man samarbetar med andra aktörer kring anhörigstöd. I studien har vi också ställt frågor om synen på vad socialtjänstens anhörigstöd kan och bör leda till.

Resultaten i studien är många och ur dem har vi identifierat fem utvecklingsområden som synliggör möjliga riktningar för kommunerna i arbetet med att utveckla anhörigstödet. På så sätt önskar vi bidra till att stärka det viktiga arbete som anhörigkonsulenter och biståndshandläggare gör dagligen för att underlätta vardagen för alla anhöriga de möter.

Den här rapporten har presenterat resultat från ett forskningsprojekt som undersökt vilken roll ett engagemang i civilsamhället har för utvecklingen av intolerans bland unga. Med hjälp av data från ett forskningsprojekt som följt samma personer under fera år (Amnå, et. al., 2009) har projektet analyserat hur olika aspekter av ett engagemang i civilsamhället hänger samman med utvecklingen av ungas intolerans mot personer med utländsk bakgrund. Ungdomarna som inkluderades i föreliggande forskningsprojekt var mellan 13 och 18 år. Resultaten tyder på att ett varaktigt och uthålligt engagemang i kulturföreningar, religiösa föreningar, föreningar för fred och mänskliga rättigheter samt politiska föreningar dämpar ungas intolerans över tid. Förändringen av intolerans var små men statistiskt signifkanta och bestod vid kontroll för kön, etnicitet, ålder och socioekonomiska faktorer. Med andra ord förefaller ett kontinuerligt engagemang i vissa typer av föreningar begränsa ungas intolerans. Intressant nog tycks även en enskild insats i frivilligarbete ha en liknande efekt. Resultaten från det här forskningsprojektet betonar vikten av att främja ett varaktigt engagemang i civilsamhället eftersom det har störst betydelse för att dämpa intolerans och främlingsfentlighet bland unga. Det skulle således tala för att verksamma i civilsamhället arbetar för att hålla kvar ungdomar i ett föreningsengagemang och stimulera verksamheter som befrämjar frivilligt arbete. På samma sätt pekar det på betydelsen av att ofentliga aktörer stödjer möjligheten till frivilligt arbete samt föreningsverksamhet som bedrivs på lång sikt.

This article studies recent trends in the composition and uses of Swedish commissions of inquiry in preparing policy for the government. For much of the 20th century, commissions with representatives of major parliamentary parties and other policy stakeholders served as an arena of negotiation and compromise between the government, the opposition parties, and organised interests. Drawing on a unique data set of 2,087 commissions appointed between 1990 and 2016, we show that their representativeness has declined significantly. We also document a significant decrease in the inclusion of politicians and an increase in the presence of civil servants. Governments have also increased their control over commissions by issuing more directives. We further document a dramatic decline of reservations and dissenting opinions in the commission reports. This may be due to a combination of including fewer potentially dissenting voices and restricting commissions' scope. We conclude that commissions are no longer the arenas of compromise-seeking that they were for most of the 20th century.

Skolval arrangeras regelbundet på Sveriges gymnasie- och högstadieskolor för att ge elever möjlighet att ta ställning till, och rösta på ett politiskt parti. Syftet är att stärka elevers delaktighet i demokratin till exempel genom att motivera elever att lära sig mer om partier och politik, och att stärka ett aktivt medborgarskap. Men vilken betydelse har deltagande i skolval för elevers delaktighet i demokratin? Den här policy briefen redovisar resultat från en analys av i vilken mån deltagande i skolval bidrar till att främja ungas förutsättningar att delta i demokratin. Policy briefen är skriven av Erik Lundberg, docent i statsvetenskap vid Högskolan Dalarna i samarbete med Hanna Lundin, mastersstudent i internationell och jämförande utbildning vid Stockholms universitet. Resultaten baseras på den utvärdering av Skolval 2022 som har genomförts av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF).

Texterna i denna arbetsrapport bygger på presentationer vid Det Fjärde Nordiska Forskningsseminariet om Hästunderstödda Insatser som ägde rum den 16–17 september 2022 på Stall Kungsgården, Drottningholm, Stockholm. Seminariet organiserades i ett samarbete mellan Stiftelsen Hippocampus (Stall Kungsgården), Marie Cederschiöld högskola och Organisationen för hästunderstödda insatser. Seminariets titel Häst och lärande – ett område under utveckling var temat för seminariet som samlade cirka 70 nordiska deltagare. I den här rapporten presenteras 9 av de 13 bidragen i reviderad form.

Redaktörerna för den här rapporten, Henrik Lerner, Henrika Jormfeldt och Gunilla Silfverberg, har alla tre forskat kring hästunderstödda insatser inom hälso- och sjukvården.

KAPITEL

• Lärande och häst. Gunilla Silfverberg
• Synen på hästen – en nyckelfaktor i HUI och annan hästverksamhet. Susanne Larsson
• Expanding the toolbox and stories to share - animal assisted therapy learning by doing. Aurora Brønstad, Anne-Grethe T. Berg, Ingela Enmarker och Tobba Sudmann
• Kursen djur i vård på sjuksköterskeprogrammet: hur kunskap om hästunderstödda insatser kan berika lärandet. Henrik Lerner
• If it’s safe and it’s successful, then it’s ok: om upplevelsebaserat lärande som en nyckelfaktor i hästunderstödda insatser. Mia Harri
• Häst och människa tillsammans – lärande under aktivitet riktad till personer med intellektuell funktionsnedsättning. Marie Gustavsson och Charlotte Lundgren
• Fallstudier och utforskande partnerskap – en modell för lärande och systematisk kunskapsutveckling inom hästunderstödda insatser. Margareta Håkanson, Kristina Nietsche och Lena Sundén
• Närståendes bidrag till professionellt lärande i en hästunderstödd intervention för personer med schizofreni eller liknande psykossjukdom. Linda Fridén, Sally Hultsjö, Marie Lydell och Henrika Jormfeldt
• Samordningsprocess hästunderstödda insatser 2021–2022. Karolina Lagerlund och Elin Leeapple

Föreliggande rapport är en delredovisning av projektet "Kommunal hemsjukvård: arbetsmiljö bortom sjukhuset". Det övergripande syftet är att analysera och kritiskt granska den kommunala sjuksköterskans arbetsförhållanden och yrkesutövning inom hemsjukvård. Projektet baseras på insamlat empiriskt datamaterial bestående av anteckningar och foton från kommunal hemsjukvård som beskriver sjuksköterskornas yrkesutövning. Datainsamlingen har genomförts med en mobil kvalitativ metod där sjuksköterskor följdes av en forskare under en arbetsdag. Sjuksköterskorna skuggades i två mellanstora kommuner, både i tätort och på landsbygd, samt inom olika typer av områden med skilda socioekonomiska karaktärer. De övergripande fynden visar att sjuksköterskor inom kommunal hälso- och sjukvård möter många olika medarbetare under en arbetsdag, aktörer som är mer eller mindre synliga i det dagliga arbetet. Kommunikationen mellan olika aktörer sker ofta genom olika elektroniska system, vilka styr arbetsdagen på olika sätt. Sjuksköterskan befinner sig sällan på en plats utan är ständigt i rörelse, på cykel, i bil eller på kontoret där hen letar efter eller plockar i ordning utrustning eller material. Hen möter också olika typer av hem och behöver vara flexibel för att lösa de planerade och ibland oplanerade insatserna. På dessa platser möts olika personalkategorier och hemmen kan tidvis snarare karakteriseras som sjukhussalar. Analysen visar komplexa arbetsförhållanden där sjuksköterskornas specifika kompetens inte alltid verkar tillvaratas. Själva insatserna står i centrum, inte vilken kompetensnivå som utför dem, då delegering är mer regel än undantag. Sjuksköterskans yrkesutövning kan beskrivas som osynlig, men hela tiden underförstådd, då hen ibland behöver gå in när insatser skjuts över vid hög belastning eller kompetensbrist hos andra.

Personer med intellektuell funktionsnedsättning är ofta i behov av stöd under hela livet. För att kunna leva ett gott och meningsfullt liv krävs adekvat stöd och det är rimligt att de som får stödet har inflytande över det. På individuell nivå sker detta på olika sätt men det bör också finnas möjligheter för kollektivt inflytande, tex för alla som bor på gruppbostad. På fem LSS-verksamheter har de personer som deltar i verksamheterna och personalen som arbetar med brukarna medverkat i samtal enligt den brukarorienterade BIKVA (Brukarinddragelse I KVAlitetsvurdering) -modellen. Som ett komplement till BIKVA genomfördes Qualid (Quality of Life in Late-Stage Dementia scale) -skattningar på den verksamhet som vänder sig till vuxna personer med de mest omfattande funktionsnedsättningarna. 

Sammanfattningsvis är erfarenheten att BIKVA-samtal fungerar väl för att på ett strukturerat sätt samla in brukares erfarenheter och synpunkter. För de brukare som har mycket omfattande funktionsnedsättning kan BIKVA-samtal föras enskilt och/eller i kombination med andra källor för inhämtande av synpunkter. En sådan källa kan vara en utvecklad version av Qualid. 

Resultaten av pilotprojektet kan användas som en inspiration för att arbeta med och utveckla former för ett strukturerat brukarinflytande. Genom att vetenskapligt studera och följa utvecklingen kan arbetet bidra till ett bättre underlag för en mer evidensbaserad praktik inom funktionshinderfältet.

Projektet har genomförts i samarbete med Bräcke Diakoni. Fil. dr. Lill Hultman har varit ansvarig för det empiriska arbetet och analysen av resultat och har tillsammans med projektansvarig, professor Magnus Tideman, sammanställt rapporten. Båda författarna är verksamma på Institutionen för socialvetenskap på Marie Cederschiöld Högskola.

I Sverige har medborgarna under långt tid haft en påfallande stark vilja att försvara det egna landet – den svenska försvarsviljan har varit hög. I projektet CivKris vid Centrum för civilsamhällesforskning studeras viljan att göra insatser vid större samhällskriser och ytterst vid krig. Vem är villig att hjälpa till när det behövs?

I föreliggande rapport uppmärksammas särskilt krisinsats- och försvarsvilja hos personer med utländsk bakgrund som en följd av en diskussion kring temat som blossade upp under rikskonferensen Folk och Försvar 2024.

Resultaten visar att även om det finns skillnader mellan personer med utländsk bakgrund och resten av populationen när det gäller variabler som kan ha betydelse för försvarsviljan, så finns det inga statistiskt signifikanta skillnader mellan grupperna när det gäller försvarsviljan i sig. Tvärtom är grupperna påfallande lika varandra. Detsamma gäller för krisinsatsvilja: det som är slående är snarast likheten mellan grupperna.